Danske Studier 1910

TORS FARD TII.I. ITOÅRD 83
fram for dem. Snarare kan man spåra sammanhang med den
sonderslitning av off'ret — aven av manskor — som ej salian forekommer
i aldre orgiastiska kulter.
Hur det an forhaller sig med ursprunget till liithorande sågner,
visar sig gruppen trots alla mindre skiljaktigheter ha en sareget
utpraglad handling och tillhora ett tåmligen vål begransat geografiskt
område.
Forutom de har anfiirda sågnerna, som man skulle kunna
kalla den fullstandiga Pelops-typen, finns aven en variant, som man
kan kalla den ofullståndiga Pelops-typen: en manska styckas
och gors levande igen, men ett ben fattas utan att ersåttas.
Den vanliga sagan om hur en hjålte med den ålskades hjalp
utfor tre svåra uppdrag for att vinna henne till brud, har i en
irsk saga foljande episod: Mjålten skall hamta ågg ur ett kråkbo
i toppen av ett tråd, som ar klatt med glas. På den ålskades befallning
slaktar han henne, skiljer kottet från benen och g6r av
dessa en stege upp till boet, varefter han åter samlar dem, lågger
kottet omkring dem och bestanker alitsammans med vatten, varav
hon blir levande igen, men hon saknar lilltån, ty den har han
glomt ta med. Då han senare skall skilja henne från hennes systrar,
som år alldeles lika henne, kånner han igen henne på den
felande lilltån.
Andra varianter av samma motiv anforas af Kohler, som framhåller,
att det uteslutande forekommer på keltiskt område 1 .
10. Det bortkomnu kottstycket (eller benet): vuttumu och bondens ko.
Mera intresse for denna undersokning har den mest i alplånderna,
men aven på britannokeltiskt område forekommande sagnen
om våttarna och kon. De av mig kånda varianterna år foljande:
Devonshire (Henderson 321). En lantman hade ?> feta, vackra
kor. Då han en morgon kom i lagården, var en av dem så mager, att
hon blott bestod av skinn och ben, och i eldstaden låg en stor hog med
aska. Nåsta morgon var det på samma satt med den andra kon. På
kvallen gomde han sig for att se vad som skulle ske. Om natten opp-
1 Curlin, Myth. 15; Kohler, Kl. Sehr. I 170. Stegen av ben forekommer
i en tysk saga, vari hjålten klattrar upp fiir ett glasbnrg med hji'ilp av benen
av en hona, som han ittit; nar benen tar slut, skar han av sitt lillfiuger, sticker
in det och kommer salunda upp. Intet återuppvackande forekommer i sagan.
(Grimm III rir. 25 atun.).
(}*