Danske Studier 1910

160 c:, w. v. SYDOW
dumme jåtte, som Iåter narra sig av den sluge pojken, motsvaras
hår av Tor, som jåtten forvander synen på.
Det kan åtminstone vid forstå påseendet forefalla som om
folksagan och myten hår står i något inbordes sammanhang, och
om så år, så kan det ej vara någon tvekan om vilkendera, som
år ursprungligast. Overallt i folkdiktningen framstålles jåttarna såsom
dumma, och med all sin fysiska styrka drar de det kortaste
strået gent emot de svaga men kloka manskorna, hos vilka sympatien
alitid år. Redan hårav år det tydligt att folksagan år ursprungligare.
Men det år också tydligt, att Tor forst i jåmforelsevis
sena mytformer kan ha fått en så omklig roll.
Likheten ar emellertid ej så stor, att identiteten utan vidare
kan anses såker. I sagan år talet om loppbett ju ingenting annat
ån tomt skryt, under det Skryme vårkhgen år så kolossal, att man
ej blir forvånad over att dråpslagen ej har storre vårkari; och
åven om trolldom hjalpt till, så gor ej detta overensståmmelsen
med sagan storre.
Halvtrollet eller Starke Hans. En likartad episod forekommer
aven i en annan saga, Halvtrollet eller Starke Hans:
En jåttestark man tar tjånst hos en snål husbonde mot att i stallet
for Ion få ge denne en orfil vid årets slut. Han visar sig snart
så oerhort stark, att hans herre vill g6ra sig av med honom och
låter honom bl. a. gråva en djup brunn. Medan han år nere i
den, skall det Qvriga arbetsfolket kasta ner stenar och fylla igen
brunnen. Han ropar då upp: „Kor undan honsen, så att de
ej krafsar jord i ogonen på mig!" Når de sedan kastar ner
en kvarnsten, klåttrar han opp med den som krage kring halsen 1 .
Denna saga påminner något om „Vallpojken och jåtten", men
hår ej blott skryter pojken utan visar vårkliga prov på sin styrka,
ofta erinrande om vad vallpojken endast påstår sig kunna utfora.
Ovanstående episod motsvarar sålunda den, vari jåtten soker doda
vallpojken, men hår ar det allvar, i det han vårkhgen får stenarna
i huvudet och likvål blott klagar over att hQnsen krafsar sand i
ogonen på honom, vilket ju kommer ganska nåra Skrymes ord:
„Det måtte sitta några fåglar i trådet over mig."
Enligt v. d. Leyens mening 2 år beråttelsen om Tors forsok att
doda Skryme en sammanarbetning av motsvarande episoder i de
1 Jfr. Hyltén-Cav. & Steph. n:r 4; Asbj. og Moe n:r 36; Grimm n:r 90.
2 A.a. 40,41.