Danske Studier 1910

TORS FAHD TILL UTGÅRD 177
varandra, att man ej genom dem kan få någon detaljforestållning
om deras gemensamma original.
Detta år ett vanligt tenornen inom keltisk diktning. Det kan
delvis forklaras av kelternas brist på logik och rikedom på fantasi.
Men det torde också bero på diktningens stallning hos dem, i det
den av gammalt handhafts av ett skrå av skalder och beråttare,
vilka tavlat om att kunna bjuda på en rik reportoar. Detta har
helt naturligt fort till att ett och samrna motiv gårna anvånts i
olika forbindelser och att en beråttelse ofta forsetts med tilldiktningar
och omdiktningar av olika slag. Åven om detta diktarskrå
långesen upphort att finnas till såsom korporation, har det satt
djupa spår i hela den keltiska folkriiktningen, och dess traditioner
har aldrig helt forsvunnit.
5. Kapplopningen.
Flera av Utgårds-episodens motiv saknar motsvarighet i de
relaterade keltiska varianterna. Av dessa ar några av den beskaffenhet,
att de ej med såkerhet kan identifieras med annorstådes
forekommande motiv, men några tycks gå tillbaka till keltiska
kållor.
I forbigående fortjånar nåmnas att Utgårdalokes något stråva
liålsning till Tor: „Ingen får vara med oss utom den som åtminstone
i något avseende år duktigare an andra man", ofta påtråffas
i keltiska sagor, såvål kymriska som gæliska 1 .
Betråffande Tjalves kapplopning med Huge har jag redan ultalat
såsom min åsikt 2 , att forebilden torde sokas i Gonans tåvling
med jåtten. Dårvid år att beakta ej blott sjålva kapplopningen i
den gæliska sagan, utan åven en del andra drag, som i sin mån
fullståndigar skildringen av jåttens snabbhet.
Hos Mac Innes soker Caoilte, den snabbaste bland fenierna,
att folja med jåiten, som bar villebrådet, men han hinner ej fram
forrån maten lagts i grytan, medan de andra kommer forst sen
allt år fårdigt. Och då jåtten skall håmta bågaren i Lochlann,
anser Finn, att han ej kan vara tillbaka på år och dag, men han
gor hela fården på ett dygn.
Sårskilt karakteristisk år beskrivningen på hans snabbhet:
Han går forbi den snabba marsvinden framfor sig, och den snabba
s. 153.
1 Se Nutts anmarkning i Mac Innes 444: Mabinogion, sv. iivs. 78. 2 Ovan
Danske Studier 1910 14