Danske Studier 1910

78 C. W. V.SYDOW
såsom gudomligt. Så beråttas hottentottguden Cagn en gang ha
forvandlat sig till en elenntjur. Han blev dodad av månskorna
och uppåten av myror, men sedan hans ben samlats, blev han
levande igen.
Oftare år det emellertid ett mera sagoaktigt drag i berattelsen
om djuret. Det tillhor en gud eller finns i något fjårran underland
och har dårfor framfor sina dodliga slåktingar egenskapen att
bli levande igen for varje gang det slaktats och uppåtits. Det år
Schlaraffenlandsfantasier, som har tagit gestalt. I den irska sagan'
om Cormac mac Art beråttas om hur denne hos havsguden Manannan
mac Lir bjudes på flask av en galt. Havsguden har sju
sådana, med vilka han kan bespisa alla månskor, ty då en av dem
år slaktad, behover man blott kasta benen tillbaka i stian, så år
den levande nåsta morgon 1 . Sju likadana svin agdes av Asal,
konungen av de gyllne pelarna, och skånktes till Turens soner 2 .
Våsentligen tillhor åven Sårimner, galten, som varje dag slaktades
och koktes åt enherjarna, åt vilkas tallosa skaror han fullt råckte
till, och varje kvall var levande igen. Och i den danska sagan om
Ederland honsepige stjal hjåltinnan en „so med uopspiseligt flæsk"
från trollen 3 .
6. Utom till uppvåckaren tar några hithorande sågner åven
hansyn till åtarnas mytiska beskaffenhet. Man har nåmligen
tfinkt sig att våttar och andra andevåsen ej åter på samma materiella
sått som manskor, varfor det de åtit också lått kan återstållas.
I flera Schweizersågner om dvårgar beråttas, att dessa som
betalning for sina tjånster tar mat ur skafferierna, utan att forråden
minskas, och skår ut och ater kottstycken ur korna, som dock
ej tar minsta skada dårav utan blott blir fetare och vackrare 4 .
Till dessa sågner skall jag nedan utforligare återkonima. — Samma
forestållning kommer på annat sått till synes t. ex i den gångse
seden att duka ett bord for de d6de under julnatten, varvid man
tankt sig, att de så att saga tar musten av den framsatta maten
eller åter dess „sjal«, utan att det på morgonen syns någon minskning.
Jåmfor åven ovan anforda oflerbruk, varvid sådana delar,
som tankes innehålla djurets sjal, erbjudes åt gudarna.
1
Jacobs, More Cellie fairy tales 20G. Enligt en anmarkning s. 233 kan
denna saga spåras redaii i borjan av 1000-talet, då det anspelas på den.
2
Irske Sagn og Æventyr overs, af Jastrau, Kbhvn. 1890, 53.
s
Grundtvig
GL d. M. 1248.
4 Rochholz, Naturm. 123; Schweizersagen I 384, Llitolf 457.
o