Danske Studier 1910

T0HS FARD TILL l.'TGARD 81
forliga sammandrag, och for att de lattare må kunna citeras, benåmner
jag dem med forkortade provinsnamn.
Tirol 1 (Zingerle, Sagen 337 nr. 580; > Zs. f. D. Myth. II 177).
En ung man alskade en flicka, men misstiinkte att hon var en håxa.
For att få visshet gick han en af'ton till en plats, dår håxorna pliigade
samlas, kliittrade upp i ett tråd och holl sig dold dår. Håxorna kom,
och med dem hans alskade. Denna skulle straffas for något och domdes
att sonderslitas. Domen fullgjordes och bitarna kastades omkring.
Ynglingen i trådet fick fatt i ett revben och beholl det. Innan håxorna
låmnade platsen, samlade de styckena, och då de ej fann revbenet, satte
de in ett nytt av aletrå och gjorde henne levande igen, men det beståmdes,
att hon skulle do, om någon kallade henne fiir „die
orlene Hexe". Når ynglingen nåsta dag motte henne, sade han: „orlene
Hexel" och hon foll strax ner dod. (Ulten).
Tirol 2 (Zingerle, Sagen 338 nr. 587; > Laistner, Sphinx II 83).
En bonde hade en håxa till piga, och hon var alltid elak mot vallpojken.
Bondhustrun låt henne hållas, emedan korna gav så mycket mjolk och
det var sådan tur med smoret. En torsdag skulle pigan och vallpojken
håmta lov. Hon befallde honom l'ylla korgarna, medan hon gick upp på
bårget att soka notter. Han smog efter och fick se en skara håxor dansa
på en bårgång. Rått som det var borjade de slås, och pigan blev riven
i stycken, varel'ter dansen fortsattes. Sedan samlades styckena och passades
hop, men ett litet ben saknades. En håxa satte dit en hassel
pinne i stallet under allehanda låsningar, och pigan blev åter levande.
„Nu år du åter hel", sade håxan, „tilis någon kallar dig „Haselhexe".
Då ar fortrollningen slut och du faller åter i stycken". Det
lade pojken på minnet och smog tillbaka. Når pigan kom och han ej
var fårdig, borjade hon slå honom. Då kallade han henne Ilaselhexe,
och strax foll hon i bitar. Sen var det emellertid ej så god smorlycka
i gården, och hela byn fick veta alt de haft en håxa i tjånst. (Fartschins).
Walschtirol (Schneller 21; > Laistner II 83). En fattig yngling
alskade en rik flicka, men hennes foråldrar ville ej kånnas vid honom.
Då hon en gang hade haft ett mote med honom i skogen, maste han
gå hem, under det hon stannade kvar och somnade. Några håxor kom
dit, flådde henne, kokte hennes kott och borjade iita. Ynglingen, som
kom tillbaka, bjods att deltaga och fick ett revben, vilket han stoppade
på sig. Snart fick han veta, att det var hans alskade, och borjade
grata, men de trostade honom med att de skulle gora henne levande
igen, samlade benen och lade dem i huden. Då de ej kunde
hitta revbenet, skar en håxa ett annat av en alm, satte det på
sin plats och sade: „Nu skall jag at er gora dig levande, men om någon
vet vad du har for ett revben och sager till dig: revben
av alm! maste du do 1 ". Daref'ter stotte bon till flickan med foten, och
hon blev då levande, men mager och elåndig. Hennes foråldrar miss-
Uanske Studier 1910 f>