Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

arenan. Fokusen ligger på relationsmönster mellan elever från olika upptagningsområden och
i olika åldrar. Vilken roll spelar etnicitet och bostadsområde vid valet (om det nu är möjligt
att välja) av kompisgrupper? Hon tittar också på relationer mellan skolor och föräldrar från
de olika upptagningsområdena samt på hur lärarna och rektorerna organiserar olika
aktiviteter för att få till stånd mer verkliga möten med kommunikation och interaktion mellan
ungdomar från olika områden. Hennes resultat tyder på att det går trögt med dessa ”verkliga
möten”. De skolbytande eleverna och deras föräldrar anger huvudsakligen att de vill till
innerstaden för att få vara med i en ”svensk” miljö till skillnad från deras gamla skola som
var en ”invandrarmiljö”. Det ”svenska” verkar i dessa sammanhang vara ett sammanfattande
begrepp för alla de möjligheter och fördelar som barnen går miste om ifall de blir kvar i sin
”invandrarskola”. Språket, kontakter, värderingar, normer, beteendekoder och starkare
läromiljöer är några preciseringar de skolbytande eleverna och deras föräldrar tar upp när de
får en konkret fråga: Vad i det ”svenska” är det ni är ute efter? ”Integration” är ett annat ord,
slitet visserligen efter alla (miss)användningar, som föräldrarna hänvisar till när de skall
förklara varför de sätter åttaåringar på tunnelbanan i Rinkeby kl.7 varje morgon för en 30minuters
resa till Kungsholmen. Men vilket slags ”integration” erbjuds deras barn i dessa
”svenska” miljöer? Som det framgår av Kallstenius fältarbete begränsas ”integrationen” till
en fysisk vistelse i en miljö som domineras av majoritetsbefolkningen, av ”svenskarna”.
Relationer mellan elever från olika bostadsområden är sparsamt förekommande under skoltid
och ännu mer sällsynt utanför skolan. Elever från skolornas upptagningsområden och deras
föräldrar menar att det sociala klimatet på skolorna har försämrats som följd av den ökande
multikulturaliseringen. Föräldrarna är oroliga för att deras barn skall utveckla rasistiska
tendenser för att de dagligen får en negativ dos av ”invandrarna” som ”bråkar, stökar, talar
slang”. Lärarna och övrig skolpersonal radar upp nästan uteslutande problem när de talar om
de ”utifrånkommande eleverna” som alla verkar tas för att vara invandrare. Men både
skolpersonal, elever och föräldrar från innerstaden menar att det är ”en utmaning, spännande
och speglar samhället” och uttrycker förståelsen för de skolbytande elevernas beslut att
komma till just deras skola. ”Det är spännande visserligen, men det skapar bara problem för
oss”, så skulle diskursen om de skolbytande eleverna kunna sammanfattas. Detta är ett
synsätt som i ett nötskal fångar problemet med den svenska integrationspolitiken och
praktiken där de ”utifrånkommande” ses, upplevs och behandlas utifrån ett uteslutande
problematiskt synsätt. I stället för att vända blickarna mot skolans organisation, lärarnas
praktiker och föräldrarnas engagemang välts alla bekymmer över på dem som förknippas
med de problematiska förändringarna, de ”utifrånkommande”, ”invandrarna”,
10