Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

eleverna utan det som anges vara kärnan i förändringen är inflödet av elever som tidigare gått i
skolor belägna i de socialt utsatta förortsområdena.
En trettonårig flicka berättar:
Det blev liksom en lite större grupp från förorten, liksom jättemånga. Hela klassen
känns som en klass med invandrare!
I samband med att klasserna skulle göras om var det en stor grupp elever som tidigare gått i
samma skola i en förort till Stockholm som sökte sig till en av de studerade skolorna. De
skolbytande eleverna kände redan sedan tidigare ett flertal elever på skolan och önskade att bli
placerade i den klass där flera av deras kamrater gick, och skolan gick dem till mötes. Det som
hände i den klassen var att, då en betydande andel av eleverna kom att ha en annan etnisk
bakgrund än svensk, bodde i samma bostadsområde och i många fall hade gått i samma klass
tidigare så kom denna grupp av elevers jargong och beteende att bli dominerande och så att
säga ange tonen i klassen och även i stor utsträckning forma den uppfattning som andra klasser
och skolans lärare kom att få om den aktuella klassen. Denna upplevelse, att en stor andel
skolbytande elever i en klass så att säga kom att forma klassens ”(sub)kultur” och gemenskap,
visar sig även kunna påverka det sociala umgänget på så vis att det uppstår en skiljelinje mellan
elever med olika bakgrunder. I en intervju med två elever diskuteras detta och deras upplevelse
är att deras klass blev splittrad i och med den ökade mångfalden.
De är rätt stora i klassen, det blev så för att de är så många. Och vi är ju inte som
dem. Vi bor inte där. Vi har ingen utländsk, vad heter det?, bakgrund…
Eleverna menar att tidigare, då andelen pendlande elever var lägre i klassen, umgicks alla med
varandra utan att det spelade lika så stor roll var de bodde eller vilket modersmål de hade. När
andelen pendlande elever ökade så ökade också dessa bakgrundsfaktorers betydelse och blev
tydliga i form av ”vi och dem” grupperingar. De intervjuade eleverna, själva av etniskt svensk
bakgrund och boende i innerstaden, upplever att de inte blir accepterade av de skolbytande
eleverna på lika villkor. Ytterligare en aspekt av skolmiljöns förändring som de intervjuade
eleverna tar upp har med den egna språkanvändningen att göra. Flera av eleverna berättar hur
de själva, eller inledningsvis deras föräldrar, lagt märke till att deras sätt att använda svenska
förändrats. Det handlar, enligt eleverna, dels om ordval och ordförråd och dels om själva sättet
att prata, den språkliga jargongen. En flicka uttrycker det så här:
Till och med jag, som är helsvensk, börjar låta som dom. Det där slanget och så där.
Man låter som en ”wanna be blatte”!
67