Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

socioekonomiska statusen i jämförelse med resten av Kungsholmen uppfattas som lägre, i
mötet med den ökade andelen elever i skolan från Stockholms så kallade sociala utsatta
förortsområden väljer att låta sina barn gå i en annan skola med en annan, ”bättre” status.
Fridhemsskolan och Stadshagsskolan utgör formellt sett en skolenhet men informanternas
uttalanden vittnar om att det utöver det geografiska avståndet även finns ett mentalt ”glapp”
mellan skolorna. Att detta kan förklaras med att skolorna är belägna på olika platser i
stadsdelen är givet. Men det kan likaledes förklaras av faktorer som att Fridhemsskolan är en
anrik grundskola präglad av traditioner medan Stadshagsskolan är en ny grundskola som
fortfarande är under utveckling och arbetar med att finna sin form och karaktär. Den bild som
framkommer är att Fridhemsskolan respektive Stadshagsskolan har olika förutsättningar att
bemöta sin nya situation samt att de i denna förändringsprocess brottas med delvis olika
problem. Det jag, för det andra, vill belysa handlar om den tröghet i förändring som kan
prägla en anrik och traditionsrik institution som Fridhemsskolan. En mångårig historia som
grundskola och välbeprövade metoder och idéer som uppskattas av elever och deras föräldrar
såväl som av skolans lärare ger en trygghet och stabilitet men kan likväl få som konsekvens
att det kan vara svårt att anpassa verksamheten efter förändringar. Ett exempel som biträdande
rektor på Fridhemsskolan tog upp illustrerar detta. För ett par år sedan börjades det
uppmärksammas inom skolans B-spår, det vill säga i ett av arbetslagen, att andelen elever i
behov av svenska som andra språk var markant högre inom det spåret i jämförelse med resten
av skolan. Det visade sig att detta hade en praktisk och organisatorisk förklaring i det att den
lokal som B-spårets förskoleklass disponerar är liten i jämförelse med de övriga
förskoleklassernas lokaler. För att det inte skulle bli ett negativt utfall i budgeten fylls det på
med elever inför skolår 1, elever som i många fall inte tillhör skolans upptagningsområde. Ett
betydande andel av dessa elever har visat sig vara i behov av undervisning i svenska som
andraspråk vilket på längre sikt kommit att innebära att det blir en högre procentsats elever i
behov av svenska som andraspråk i B-spåret hela vägen upp till skolår 5. Fördelningen av
resurstimmar görs dock inte utifrån faktiska behov i de enskilda klasserna, utan har
organiserats på så vis att varje klass tilldelas tre resurstimmar per vecka – oavsett hur många
elever som finns i klassen med behov av svenska som andraspråk eller andra speciella behov.
Jenny: Har ni kvar det här gamla fördelningssystemet nu när det här har kommit
fram?
Bitr. rektor: Vi har nog kvar det fortfarande.
Jenny: Hur kommer det sig att man inte ändrat det?
Bitr. rektor: Ja, säg det. Jag vet inte.
42