Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

skolmiljö präglad av en frånvaro av elever med etniskt svensk bakgrund, bråk och dålig
arbetsro för att söka sig till en skolmiljö med en ökad närvaro av elever med svenska som
modersmål. Det är en miljö som förväntas leda till bättre språk- och kunskapsutveckling.
Av studien framgår att det oftast är föräldrar som beslutar om skolbytet, samt om vilken skola
som är aktuell att söka till. Valet baseras inte i första hand på information om skolornas
genomsnittliga meritvärde och lärarnas kompetens, utan det som framkommer av genomförda
intervjuer är att skolvalet i stor utsträckning baseras på skolans etniska sammansättning. Därvid
åsyftas vanligen inte andelen elever med utländsk bakgrund i allmänhet utan just andelen
elever på skolan med ett annat modersmål än svenska som är bosatta i Stockholms socialt
utsatta förortsområden. De intervjuade föräldrarna uppger att de först och främst har fått sin
information om existerande skolalternativs för- och nackdelar från rykten som florerar i det
egna bostadsområdet och från släktingars och vänners rekommendationer. Detta innebär att
även om de själva saknar tillräcklig kunskap för att på egen hand navigera bland
förekommande skolalternativ, så kan de med hjälp av sina sociala nätverk erhålla den
information som krävs för att kunna välja en som de själva upplever det ”bättre” skola åt sina
barn.
Det visar sig att föräldrarna och eleverna upplever att deras förväntningar på vad skolbytet
skulle kunna komma att innebära i mycket stor utsträckning har infriats. Skolbytet har dock
även kommit att innebära att eleverna, som en följd av mötet med den nya sociala miljön, har
utvecklat en ökad medvetenhet kring de negativa bilder och fördomar som finns i den nya
omgivningen gentemot deras bostadsområden. Utöver konfrontationen med den stigmatiserade
bilden av den ”segregerade förorten” innebär skolbytet dessutom att eleverna i många fall
tvingas omvärdera bilden av sig själva då de i den nya sociala kontexten å ena sidan framstår
som annorlunda i jämförelse med ”innerstadseleverna”. Å andra sidan blir de omkategoriserade
till att i många fall tillhöra de ”svagare” eleverna och att vara i behov av undervisning i svenska
som andra språk. Denna ”annorlundahet” som eleverna ger uttryck för kan förklaras utifrån
deras resa mellan olika social kontexter samt att deras positioner upplevs på ett annat sätt och
erkänns olika värden i den lokala kontexten i deras bostadsområden respektive i innerstaden.
De utmanar den gängse uppfattningen om att tillhörigheten sammanfaller med ett
socialt/geografiskt rum, vilka betraktas som synonymer (jfr Skawonius 2005). De praktiska och
känslomässiga svårigheter som föräldrarna vittnar om har uppstått i mötet med den nya
skolmiljön. Svårigheterna kan direkt kopplas till det som Skawonius betecknar som bristande
58