Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

av kulturell mångfald borde således betraktas som framtidens modellskolor undrar jag om inte de
elever som strävar efter att ta sig till mer homogena, av majoritetsbefolkningen dominerade,
miljöer förlorar någonting när de lämnar mångkulturella skolor. Till svar för jag ett rungande nej
från många av de intervjuade ungdomarna.
Så man har allt att vinna på att byta?
Zejnil, Sedad, Ale: Ja.
Och då är frågan varför byter inte ni? Jag säger inte att ni ska göra det, jag bara undrar hur ni
tänker.
Ale: Det är för att skolan är så nära och så…
Zejnil: Det är inte bara för det, man har bra kompisar här, man känner sig trygg. Man vet att man
kommer få en bra utbildning.
Okej men tycker ni att det är tråkigt att det är så många som går härifrån?
Alla: Ja.
Det är kompisar som försvinner?
Zejnil: Många kompisar.
Blir det stökigare i klasserna eftersom så många försvinner?
Zejnil: Nej, lugnare.
Lugnare?
Sedad: Mmm.
Blir det mindre bråk i klasserna?
Sedad: Nej, men alltså, det är mindre grupper.
Elevernas uttalanden framstår oftast som paradoxala, när de i efterhand analyseras. Ömsöm kan
de hävda att skolan är dålig, att det är rätt att byta och att effekterna av omflyttningen har
negativa effekter för dem som blir kvar. Ömsöm menar de att de får en bra utbildning på sin
skola och att de som är kvar egentligen profiterar, men inte på den svårfångade mångfalden, utan
på att klasserna och grupperna har minskat mycket fortare än lärarkåren (som också har
förstärkts genom statligt och kommunalt sponsrade integrationsprojekt) och att de egentligen kan
få mer hjälp, bättre stöd och i förlängningen bättre kunskaper och betyg. Denna skenbara
paradox bottnar i ungdomarnas vardagserfarenheter, utifrån vilka de talar och dessa erfarenheter
skiftar förstås. Ibland saknar de sina kompisar och kan tycka att de har få tjejer kvar (i en klass
var det bara 5 tjejer av de 25 eleverna) och ibland kan de tycka att det är rätt så skönt med
mindre klasser och mer uppmärksamhet från lärarnas sida.
Av intervjuerna framgår det att eleverna väljer att stanna kvar på grund av tre skäl. Kompisar,
närhet och att det är för sent att byta nu (oavsett om de går i år 7, 8 eller 9). Kompisar och närhet
ger känsla av trygghet och sammanhang, som för eleverna är viktigare än att komma med i en
svensk miljö, även om de verkar vara övertygade om att en svensk miljö i övrigt har alla
fördelar.
Har ni och era föräldrar funderat nån gång på att byta skola?
Roland: Ja.
32