Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

Intervjumaterialet präglas av många gemensamma erfarenheter, liknande resonemang och
förhoppningar som utgjorde grunden för föräldrarnas beslut att flytta sina barn från de lokala
skolorna i bostadsområden där familjerna är bosatta. Följande citat är hämtat från en intervju
med en förälder vars son går i skolår åtta. Jag frågar varför de valde en innerstadsskola, och får
följande svar:
Vi bor ju faktiskt i Sverige och då vill jag att min son ska få möjlighet att umgås med
svenskar. Där vi bor finns det inte så många svenska barn, men här kan han få både
och. Min bild är att svenska barn är lugnare. Resultatet blir ju då att i en miljö med
många svenska barn så blir det lugnare. I förorten finns det så många grupper som är
i minoritet, olika kulturer som stöter med varandra. Här är det flest svenskar i
majoritet, det finns en dominerande kultur, och jag vill att min son ska vara en del av
den!
- Förälder till en skolbytande elev
Som en av de främsta orsakerna till att flytta sitt/sina barn till en innerstadsskola anger de
intervjuade föräldrarna de lokala skolornas elevsammansättning. ”Det är för många
invandrare”, svarar föräldrarna, som i många fall själva är invandrare. Av intervjumaterialet
framgår dock att det i mycket liten utsträckning är själva migrationsbakgrunden som uppfattas
vara problemet, utan andra aspekter som på olika sätt eventuellt kan kopplas till den etniska
bakgrunden. Citatet ovan illustrerar en aspekt av den upplevda negativa elevsammansättningen
som direkt kan kopplas till andelen elever på skolan som själva har invandrat till Sverige eller
vars föräldrar har den bakgrunden. Föräldrarna önskar att deras barn ska få möjligheten att
vistas i en miljö där den ”svenska kulturen” är den dominerande, och att deras barn därmed ska
få bättre möjligheter att bli en del av denna majoritetskultur. Den ovan citerade föräldern
beskriver hur den skola i hemområdet där sonen tidigare gick var sammansatt av ”många
grupper som är i minoritet” vilket bar med sig kulturella motsättningar mellan grupperna. I den
tillvalda skolan finns det, till skillnad från den tidigare skolan, ”en dominerande kultur”, den
svenska, vilket enligt förälderns resonemang leder till en högre grad av lugn och stabilitet.
En aspekt som mer indirekt kan kopplas till mängden elever med ”invandrarbakgrund” är
frågan om språkanvändning. Samtliga intervjuade föräldrar uppger att de upplevde det språk
som användes på den frånvalda skolan som bristfälligt avseende såväl grammatisk uppbyggnad
och ordkunskap som uttal och ordval. Det bristfälliga språket präglade inte enbart
kommunikationen mellan eleverna utan föräldrarna upplevde även att lärarna i många fall
talade en otillfredsställande svenska. ”Hur ska då barnen lära sig?”, utbrister en pappa.
Föräldrarna poängterar att det i de flesta fall inte är fråga om elever som själva har invandrat till
Sverige, utan att de flesta elever de refererar till är födda i Sverige, ”men ändå inte pratar riktigt
bra svenska”.
43