Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

Kapitel 1. Inledning
En av grundvalarna i den svenska skolpolitiken har under lång tid varit vikten av att
eftersträva en sammanhållen grundskola där elever med olika bakgrund möts och integreras,
och att ett segregerat skolväsende där elever från olika samhällsgrupper är åtskiljda i största
möjliga utsträckning bör motverkas (Skolverket 1996). Påståendet att den svenska
grundskolans utveckling under det senaste decenniet i friskole- och valfrihetsreformens
kölvatten kommit att präglas av en flerdimensionell segregeringsprocess är det dock få som
idag säger emot, och det talas om en socioekonomisk, etnisk och prestationsmässig
segregation där elever med olika bakgrund i en allt större omfattning går i olika skolor
(Skolverket 1993, Skolverket 1996, Skolverket 1997, SOU 2000:39, Kjellman 2001, Bunar
2001, SOU 2001:57, Skolverket 2003). Samtidigt finns det en uppfattning att den ökade
valfriheten inom grundskolan motverkar boendesegregationens direkta avspegling i skolornas
elevsammansättning då föräldrar och elever har ökade möjligheter att söka sig till skolor som
ligger i andra delar av staden än där de själva är bosatta (Skolverket 1996). Detta innebär att, å
ena sidan, den socioekonomiska, etniska och prestationsmässiga segregeringen i
grundskoleväsendet har ökat som följd av införandet av det fria skolvalet vilket exempelvis
innebär att vi i Stockholm idag har vad som kan betecknas som ”invandrarskolor” respektive
”svenska skolor” (SOU 1996: 55b) 1
samt ökande klyftor mellan skolor i olika delar av staden
avseende elevernas genomsnittliga meritvärden i skolår 9 (PISA 2003). Samtidigt har den
ökande valfriheten, å andra sidan, kommit att innebära att elever aktivt kan söka sig till skolor
med särskilda profiler och inriktningar, friskolor av olika karaktär eller skolor som helt enkelt
är belägna i en annan del av Stockholm (se delrapport I).
En konsekvens av denna utveckling är att det till exempel i Stockholm dagligen färdas
tusentals grundskoleelever till en annan skola än den som ligger närmst hemmet (Kallstenius
2005, Kallstenius 2006a, samt delrapport I). Två av dessa elevflöden har flitigt figurerat i
svensk dagspress de senaste åren. Det handlar dels om den ökande andelen elever som söker
sig till friskolor och dels om elever som söker sig från skolor i Stockholms socialt utsatta
2
förortsområden till innerstaden (se exempelvis DN 2005-11-15, DN 2005-11-16, DN 2005-
1 I SOU 1996:55b, Vägar in i Sverige, delas skolor in i fyra kategorier: ”svenska skolor” där andelen elever med
utländsk härkomst är 0–20 %, ”svenskdominerade skolor” där andelen elever med utländsk härkomst är 20–50
%, ”invandrardominerade skolor” där andelen elever med utländsk härkomst är 50–80 %, samt
”invandrarskolor” där andelen elever med utländsk härkomst är 80–99%.
2 Kring slutet av 1990-talet initierades en ny storstadspolitik för att komma tillrätta med ”den sociala, etniska och
diskriminerande segregationen” (Prop.1997/98:165). Detta innebar i praktiken att särskilda insatser genomfördes
3