Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

Det som detta utdrag ur mina fältanteckningar illustrerar är för det första hur tydlig skiljelinjen
mellan dessa två kategorier är i det sociala rummet samt hur stort avståndet är i det symboliska
rummet. I detta fall var det en gata som skiljde ”invandrarna” från ”svenskarna” och det
framkom tydligt att när det kom ett ”yttre hot” i form av ett gäng från en annan skola så
förenades inte skolans elever gentemot detta utifrån kommande hot utan ”svenskarna” ställde
sig på andra sidan gatan för att titta på. Det var inte bara fråga om ett fysiskt avstånd,
manifesterat i de tjugo meter som fanns mellan elevgrupperingarna, utan även ett symboliskt
avstånd som blev synbart genom det att vare sig de ”svenska” eleverna eller
”invandrareleverna” upplevde det som naturligt att så att säga ställa upp för respektive söka
hjälp hos varandra. Tvärtom så föreföll de ”svenska” eleverna vara roade över det annalkande
slagsmålet och blev sedermera även besvikna när det hela rann ut i sanden, och för
”invandrareleverna” tedde sig eleverna på andra sidan gatan som främlingar i större
utsträckning än de dit resta slagskämparna från en annan skola.
Slutsatser
De många mötena på skolan har bland annat kommit att resultera i uppkomsten av såväl
kategoriseringar av ”de andra” som identifieringar med ”de egna” utifrån ett etniskt, religiöst
och ett socialt perspektiv. Dessa grupperingar definierar sig i relation till och med ”de andra”
som motpol. Vilka ”de andra” är beror i stor utsträckning på situationen. Ibland utgörs ”vi” av
dem som definierar sig som exempelvis kurder i relation till ”de andra” som definierar sig som
turkar. I en annan situation kan det vara ”vi” muslimer i relation till icke-muslimer. I ytterligare
andra sammanhang kan det vara fråga om ett ”vi” från innerstaden i relation till ”de” från
förorterna. I en del lägen kan dessa olika grupperingar sammanfalla i uppdelningen mellan
”svenskar” och ”invandrare” där de sociala, etniska och religiösa dimensionerna ofta förenas
och eleverna i vissa fall identifierar sig med en annan gruppering för att markera sin känsla av
tillhörighet. Det är således fråga om vad som skulle kunna betecknas som situationsbundna
identitetsgrupperingar (Foley 1990).
Mina intervjuer och observationer visar på betydelsen av dessa kategoriseringar, identifieringar
och positioneringar för elevernas förhållningssätt, beteenden, upplevelser och självuppfattning.
Frågan om en elev bor i innerstaden eller i ”förorten” (vilket i elevernas utsagor företrädesvis
avser de socialt utsatta förortsområdena och inte mer välbärgade förortsområden som Bromma
och Älvsjö) och om en elev är ”svensk” eller inte visar sig ha betydelse dels på en
socioekonomisk/sociokulturell nivå, dels på vad som kan betecknas som en symbolisk nivå.
81