Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

Det finns massor av minoritetsgrupper i mångfalden, men det är majoritetsgrupperna
som märks. Jag menar vad händer med barnen från Afrika, från Sydamerika, från
öst… Deras kulturer pratar vi inte om.
En paradox kring det mångkulturella som lyftes fram i flera diskussioner utgick från det faktum
att en av de huvudsakliga orsakerna bakom de skolbytande elevernas val att gå i en
innerstadsskola var tillgången till en dominerande svensk kultur och ett svenskt kulturarv. Vill
dessa elever, och deras föräldrar, att skolornas verksamhet ska ha en mångkulturell prägel? Var
det inte just det ökade inslaget av en ”svensk monokultur” som de sökte sig till? Lärarna
upplever sig i detta gå en känslig balansgång där det gäller att bekräfta och belysa den
förekommande mångfalden, utan att för den sakens skull frångå den svenska kulturens prägel
på verksamheten. I samtalen rörde sig personalens förhållningssätt mellan en tveksamhet att
låta den ökande mångfalden påverka utformningen av, och innehållet i verksamheten – ”jag
menar, vi bor ju ändå i Sverige!” – och uppfattningen att det är av största vikt att skolan
utvecklas i takt med samhället och att det är nödvändigt att den i högre utsträckning präglas av
en etnisk/kulturell, språklig och socioekonomisk mångfald – ”det är ju så samhället ser ut, och
kommer att se ut”.
Lärarnas resonemang förs på två nivåer, å ena sidan på en samhällelig nivå, å andra sidan på en
mer individuell och erfarenhetsbaserad nivå. Det finns en i stort sett gemensam utgångspunkt
för skolpersonalens resonemang, nämligen att pågående utveckling inom grundskolan är en
avspegling av den samhälleliga utvecklingen präglad av tilltagande boendesegregation och
ökad etnisk mångfald. Sett utifrån detta perspektiv upplevs förekommande in- och utflöden av
elever som naturliga. Givet rådande boendesegregationen och de allt mer påtagliga skillnaderna
mellan olika skolor, uttrycks en förståelse för de skolbytande eleverna och deras föräldrars
beslut, ”alla, eller de flesta, vill ju det bästa för sina barn” som en lärare uttrycker det, och en
förhoppning om att deras bakomliggande förväntningar ska infrias. Den ökade etniska,
kulturella och socioekonomiska mångfalden beskrivs som något som berikar skolan och dess
verksamhet, ”det är positivt att fler perspektiv ryms innanför väggarna”, som en annan lärare
uttrycker det. Mångfalden upplevs som något positivt för eleverna som får vistas i en skolmiljö
som numera, på ett bättre sätt än tidigare, upplevs återspegla hur samhället ser ut. Lärarna
upplever mångfalden som något positivt även för de själva då de dels kan låta klassrummets
mångfald av erfarenheter ingå i undervisningen, dels då det förändrade elevunderlaget innebär
nya pedagogiska utmaningar. En lärare uttrycker det så här: ”Det går inte längre att bara göra
som man alltid har gjort!” Den ökade mångfalden innebär nya pedagogiska utmaningar vilket
34