Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

Ett problem som många av de skolbytande eleverna ställs inför är att de dels hamnar utanför
gemenskapen hemma i bostadsområdet, då de inte går i de lokala skolorna, och dels utanför
gemenskapen bland klasskamraterna, då de inte bor i skolans närområde. Detta leder till att
barnen i en del fall kan bli ensamma och isolerade. I andra fall bildar de en ny gemenskap,
tillsammans med andra skolbytande elever från samma bostadsområde. En ur personalen på en
av skolorna beskriver det så här:
De här barnen åker ju tunnelbana till skolan. Sen så ser man efter ett tag att de börjar
upptäcka varandra på tunnelbanan. De åker ju samma sträcka på morgonen, till skolan,
och på eftermiddagen, hem till förorten. Då kan de börja hälsa på varandra, snacka lite.
Sen börjar de hälsa på varandra i skolan, börjar hänga tillsammans.
De äldre eleverna kan på ett annat sätt än de yngre själva åka till varandra om de vill träffas. De
yngre eleverna behöver föräldrarnas hjälp, vilket i flera fall innebär svårigheter om och när
barnen skall träffas på fritiden. Det kan exempelvis handla om att föräldrarna inte har tid att
skjutsa eller att familjen inte har någon bil. Följande utdrag ur mina fältanteckningar skildrar
just en sådan situation:
Lektionen är avslutad och barnen och jag går ut på rast. Klassens fyra pojkar med
utländsk bakgrund går tillsammans ned för trappan. En av pojkarna berättar att han
snart fyller år, om en månad har han födelsedag. Han frågar om de övriga vill komma
på hans kalas. En av pojkarna, som själv bor i skolans närområde, utbrister: ”Men du
bor ju i Vårby gård!”. Pojken som ska fylla år svarar snabbt med en övertygande röst:
”Ja, men det är rätt så nära, jag lovar…” Han vänder sig snabbt till en av de andra
pojkarna och säger: ”Men du vet ju, du har ju varit hos mig, att det inte är långt. Visst
är det nära tunnelbanan? Den andre pojken svarar tveksamt: ”Ganska”. Den första
pojken säger: ”Vi får se om det går”. Ingen av de övriga pojkarna säger något.
Pojken som ska fylla år går med sänkt huvud och ser ledsen ut. (Utdrag ur
fältanteckningar)
Elevernas fortsatta utbildningskarriärer
Samtal med eleverna visar på att de upplever att de genom skolbytet har fått bättre kunskaper,
att de talar en bättre svenska och genom miljöbytet blivit ”anpassade” till andra miljöer än de är
vana vid från sina bostadsområden. Av elevernas relationsmönster att döma har de även i viss
utsträckning börjat umgås mer med ”svenska” elever, åtminstone under skoltid. Men vad
händer när de lämnar skolår 9 och lämnar grundskolan bakom sig, vart tar de vägen då? En
studie- och yrkesvägledare som arbetar på en av de studerade skolorna vittnar om att väldigt
många av de skolbytande eleverna är ambitiösa vilket tydligt märks i deras val till gymnasiet
där en stor andel söker sig till teoretiska program. Det framgår dock av såväl studie- och
yrkesvägledarnas erfarenheter som genomförda elevintervjuer att det är föräldrarna som i
87