Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

pojke frågar en pojke med sydamerikanskt ursprung vilket lag han ska heja på.
Sverige eller Chile? Vilken läktare ska han sitta på? Kommer han att jubla om
Sverige förlorar? Pojken ser mer och mer förvirrad, och förtvivlad ut. Han säger att
han inte vet, att han hejar på båda lagen. Då frågar en annan ”svensk” pojke om
han inte älskar sitt hemland, och menar i det inte Sverige (där pojken är född) utan
syftar på pojkens sydamerikanska familjebakgrund. Jo visst, svarar han. Då säger
den förste ”svenske” pojken med upprörd röst: ”Vad då, tycker du inte om Sverige?
Varför bor du här då?” (Utdrag ur fältanteckningar)
Det handlar också om att barnen konfronteras med negativa bilder, och uppfattningar om deras
bostadsområden. De får frågor som ”hur kan du bo där?” och många av barnens klasskamrater
som bor i innerstaden, eller förortsområden med bättre rykte, får eller vågar inte komma hem till
dem på fritiden. En förälder berättar hur han upprepade gånger försökt ta upp detta med den
ansvariga läraren men upplever att inget görs från skolans sida för att motverka denna interna
segregation på skolan (jfr. Bunar 2001). Denna svårighet att kommunicera med skolpersonalen
och utveckla en dialog illustreras med ett resonemang kring känslan av att inte bli tagen på
allvar som förälder, om hur skolan och dess personal, oavsett diskussioner och möten, ”gör som
de vill”.
Den pappa med utländsk härkomst som jag sitter och pratar med upplever hur
skolans personal inte tar honom och hans uppfattning på allvar och hur de ofta
missförstår honom och vad han menar. Han frågar sig om det kan ha med deras
olika kulturella bakgrunder att göra. ”Om det är något som de inte förstår, varför
jag gör som jag gör eller något, då de måste fråga mig och jag förklarar!” (Utdrag
ur fältanteckningar)
Det finns således en upplevelse av att skolan som institution, och lärarna, inte kan hantera det
möte som uppstår mellan elever och föräldrar med olika kulturella, etniska, religiösa och
socioekonomiska bakgrunder som uppstår som en följd av det fria skolvalets nyttjande. Det
finns även en upplevelse av att det råder diskrepans, det vill säga bristande överensstämmelse,
mellan skolans offentliga diskurs och rådande praktiker. En förälder uttrycker det på följande
sätt:
Skolan som helhet har en bra filosofi när det gäller att bemöta och ta tillvara barnens
olika kulturella bakgrunder, erfarenheter och så vidare. Men sen kan det vara olika
mellan olika lärare hur de faktiskt gör, i praktiken!
”Jag går här för det är typ en svensk skola”
Det visar sig att de skolbytande elevernas erfarenheter och berättelser, liksom i fallet med deras
föräldrar, präglas av en kombination av att eleverna har sökt sig från en situation de är
missnöjda med och att de söker sig till en skolsituation som de förväntar sig (och hoppas på)
ska vara mer gynnsam för deras utbildning och framtida arbetskarriärer. Vad är det som de
49