Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

”ökade grupperingar” och ”mer bråk och stök”. Nedan följer ett utdrag ur mina
fältanteckningar i samband med en föräldraintervju:
Jag genomför en intervju med en förälder vars dotter går i klass åtta. Mamman är
bekymrad över utvecklingen på skolan och den ökade andelen elever ”som saknar
lokal anknytning till skolan” som hon uttrycker det. Det var väldigt tydligt att hon inte
ville säga att det var den ökade andelen på skolan av elever med annan etnisk
bakgrund än svensk respektive som bodde i de socialt utsatta förortsområdena som
hon avsåg, men det framgick tydligt av sammanhanget. Hon talade om förändringen
med hjälp av olika omskrivningar, som just ”elever som saknar lokal anknytning till
skolan”, ”sådana som inte vet hur de ska bete sig” och ”de som inte bor här”. Att
inflödet av elever ökat hade förändrat stämningen på skolan, menade hon, och hade
resulterat i olika gängbildningar och motsättningar. (Utdrag ur fältanteckningar)
Citatet illustrerar att den pågående förändringen inom innerstadens kommunala grundskolor är
en känslig fråga att prata om. De intervjuade föräldrarna väger noggrant sina ord, de är osäkra
på hur de skulle framstå om de uttryckte sig negativt om pågående utveckling på deras barns
skolor. De tvekar att öppet uttrycka sin osäkerhet inför vad den ökande andelen elever med
annat modersmål än svenska respektive elever som bor i socialt utsatta områden kommer att ha
för konsekvenser för deras egna barns skolgång. I stället uttrycker de en allmänt negativ
inställning till den pågående förändringen: ”Det känns lite osäkert…”, ”Man blir ju lite
orolig…”. Ett flertal föräldrar tar dock fasta vid syn- och hörbara tecken på denna förändring
såsom ett förändrat språkbruk, klädsel och beteendet på skolgården samt i matsal och
korridorer. Föräldrarna upplever hur deras barn tagit med sig ett språkbruk hem som de inte är
vana vid att höra. Det handlar både om användandet av slanguttryck, om uttryckssätt och
språklig melodi. Som en förälder uttrycker det: ”Det blir lite som den där Rinkebysvenskan…”,
vilket inte uppfattas som positivt.
Föräldrarna menar dock att det är möjligt för deras barn att själva välja i vilken utsträckning
och i vilka sammanhang de vill prata ”på det viset”. De hävdar vidare att barnen har utvecklat
ett slags alternativ situationsbunden språkanvändning som de använder när de vill. En annan
aspekt av hur inflödet av elever har kommit att förändra skolsituationen som lyfts fram av de
intervjuade föräldrarna är att det ”kommit allt fler barn utifrån som inte kan spelreglerna” vilket
leder till mer bråk och konflikter mellan barnen. Det kan handla om olika uppfattningar bland
barn från olika delar av staden om regler gällande exempelvis fotboll, kula och kull, men det är
än mer en fråga om hur de olika uppfattningarna hanteras. Föräldrarna upplever att det uppstår
bråk och tjafs kring meningsskiljaktigheter i större utsträckning nu än tidigare och de gör i flera
fall kopplingen att detta kan förklaras utifrån den ökade andelen elever som inte är bosatta
inom skolans närområde, i innerstaden. Kärnproblemet är, som en förälder uttrycker det, att det
61