Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

Kapitel 8. ”Blir det någon integration, då?”
Den ökade skolvalfrihetens förespråkare argumenterar vanligen för att den motverkar den
socioekonomiska och etniska segregationens återspegling i klassrummet (se exempelvis
Skolverket 1996). Detta då valfrihetsinstrumentet möjliggör för alla elever, oavsett
socioekonomisk bakgrund och etnisk tillhörighet, att söka sig till skolor som uppfyller
önskemål avseende geografiskt läge, inriktning, elevsammansättning. Genomgående utryckte
de intervjuade personerna förhoppningen om att bytet till en skola i innerstaden skulle resultera
i mer än att barnen och ungdomarna fick bättre skolkunskaper. Det finns en stark önskan om att
eleverna, genom att utveckla en ”bättre” svenska, bygga upp nätverk där barn med etniskt
svensk bakgrund ingår samt utveckla en annan social kompetens än den de numera besitter,
lättare ska kunna ”komma in” i det svenska samhället, att de lättare ska bli integrerade.
Resultatet av denna studie visar på att de skolbytande eleverna i många fall får bättre
skolkunskaper, utvecklar ett ”bättre” språk, umgås med fler etniskt svenska barn och ungdomar
under skoltid samt utvecklar en alternativ social kompetens. Men resultatet visar också att det
på de studerade skolorna uppstår skiljelinjer och grupperingar av såväl etnisk som
socioekonomisk karaktär där den mest betydande skiljelinjen går mellan de elever som
definierar sig som ”svenskar” och de som definierar sig som ”icke-svenskar”. Är det utifrån
denna bild möjligt att fastslå huruvida den ökade skolvalfriheten kan antas motverka
segregation och istället främja en utveckling mot en ökad integration?
Om begreppet integration
En diskussion kring integration kräver en något mer ingående definition av själva begreppet än
den som inledningsvis gavs. Begreppet integration har sitt ursprung i latinets integra´tio vilket
kan översättas till helhetliggöra. Det handlar enligt Nationalencyklopedin om ”en process som
leder till att skilda enheter förenas, även resultatet av en sådan process” (citat från Stigendal,
2004:37). Inom den sociologiska traditionen har det utvecklats ett flertal begreppsdikotomier
för att betona och tydliggöra integrationsbegreppets olika dimensioner. Det talas för det första
om social integration och systemintegration (Lockwood 1964). Med social integration avses
olika aktörers relationer till varandra, med aktörer menas i detta fall såväl enskilda individer
som grupper, samt dessas deltagande i gemensamma angelägenheter (Bunar 2001). De enheter
som ska förenas till en funktionell enhet handlar, enligt Stigendals (2004) resonemang om
normer, opinioner och attityder. Social integration betecknar såväl processen att nå fram till
denna helhet, som helheten i sig. Med systemintegration avses att institutioner och strukturer i
83