Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

Hur tänker de då?
Roland: De vill att jag ska komma bort från den här miljön, Maltaby. De flesta som har gått ut här
de har blivit så här kriminella… mamma, mina föräldrar vill inte att jag ska bli det.
Har ni kollat på några skolor?
Roland: En.
Så du kanske byter snart?
Roland: Mmm…
Finns det något du skulle förlora genom att byta från den här skolan?
Roland: Ja, mina kompisar.
Tamas hur resonerar dina föräldrar? Har ni funderat någon gång på att byta?
Tamas: Ja. Men jag ändrade mig och stannade kvar eftersom mina kompisar var här.
Och Jaro du har bytt skola några gånger? Har du funderat på att du skulle börja någon
annanstans?
Jaro: Min mamma vill att jag ska gå någon annanstans. Jag vet inte. Och att om man börjar ny
skola så kommer man inte ha tid för kompisar och så där.
Om du jämför den skola som du gick i Dalarna och den här ser du några skillnader?
Jaro: Stor skillnad.
På vilket sätt?
Jaro: Där var jag den enda i hela skolan som var invandrare. Alltid sa de svartskalle. Det var
tråkigt. Men här är alla svartskallar.
Att gå till en ”svensk” skola skulle enligt eleverna innebära att ”vinna en svenskare svenska”, att
undvika den förlamande stigmatiseringen och komma åt värderingar och normer så som de
föreställer sig gäller i det svenska samhället. Men de skulle alldeles säkert förlora tryggheten och
det sociala och kulturella igenkännandet och från att ha varit en bland många, tryggt
sammansmälta med en brokig samling kulturer och etniciteter, skulle de över en natt förvandlas
till en synlig och avvikande minoritet. Ord som ”blatte”, ”svartskalle” och även ”invandrare”
kommer då att få en helt ny konnotation än de har i dag, därför att de i den mångkulturella
vardagens möte har tömts på förnedrande, politisk-historiska, diskriminerande och
meningsbärande konnotationer. Många ungdomar, till skillnad som det verkar från deras
föräldrar som till varje pris vill sätta sina barn i svenska miljöer, är väl medvetna om detta
ohyggligt höga pris och är inte beredda att betala det. Att de stannar kvar har således ingenting
med deras ekonomiska fattigdom eller bristande integration eller dålig information att göra. De
vill inte förlora tryggheten och undergräva sin egen identitet.
Skola och valfrihet i Sikaby
I det föregående kapitlet framgick det av ungdomarnas berättelser att Sikaby är ett anonymt
område, utan något särskilt rykte, inklämt mellan två större och mycket mer beryktade områden
Cosaby och Hariby. Denna relativa anonymitet, och särskilt mot bakgrund av insikter från
Maltaby om kopplingar mellan skolans och områdets rykte och dess konsekvenser, gör att elever
i Sikabyskolan inte upplever att deras skola drabbas av den symboliska kraft som riktas mot
33