Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

en negativ bild av skolor i dessa områden har fått ett oproportionellt och orättvist stort
utrymme. Dessutom har frågan om vad som händer med de elever som är kvar i skolor
varifrån många försvinner gång på gång dykt upp i såväl den offentliga debatten som våra
reflektioner. Därför bestämde vi oss för att utvidga det pågående projektet med en ny
delstudie som kom att kretsa kring följande frågeställningar: Vilka är de främsta
anledningarna till att eleverna väljer att stanna kvar i sin skola i de så kallade socialt utsatta
områdena? Vad är de nöjda med? Vad tycker de fungerar bra? Vad skulle de vilja utveckla
ytterligare? Hur ser deras sociala miljö ut? Har de tillgång till relevant information? Hur ser
de på sin framtid och vilken roll spelar den nuvarande skolan härvid? Vad anser deras
föräldrar om valet av skola? I delrapport IV ”Här känner man sig som en medlem typ”
utvecklar Nihad Bunar resonemanget om hur 55 elever på två mångkulturella förortsskolor i
Stockholm ser på valfriheten. En av skolorna ligger i ett välkänt ”invandrartätt” område, som
jag kallar för Maltaby, medan den andra ligger i ett område, som jag kallar för Sikaby, som
för närvarande genomgår en snabb befolkningsomsättning med mer mångkulturella inslag
som följd. I studien som också utgår ifrån tidigare forskning 11
är såväl områdenas som
skolornas namn anonymiserade efter överenskommelsen med skolornas rektorer.
Elevintervjuerna kretsade kring tre teman: för det första om elevernas uppfattningar om sitt
bostadsområde, för det andra om elevernas uppfattningar om sin skola och om möjligheten
att välja skola och för det tredje om hur eleverna resonerade om sin framtid. Studiens
analytiska ”nerv” var ett försök att identifiera en tydlig koppling mellan dessa tre teman.
Resultaten pekar på vilka enorma sociala krafter elever i de mångkulturella skolorna har att
dagligen hantera, från områdets och skolans rykte och omgivningens direkta ifrågasättande
av deras språkfärdigheter och djupet i ämneskunskaperna till oron för att bli diskriminerade i
framtiden. Men inte minst visar resultaten hur en del elever tenderar att ta till sig de negativa
förväntningarna och göra dem till en del av sina egna självförståelseformer. Diskursen om
”svenskar” och ”invandrare”, om ”vi blattar från förorten” och ”dom svennar från de fina
områdena” är fullständigt dominerande i ungdomarnas berättelser om området, skolan,
framtiden. Ungdomarna trivs i sitt område och känner sig trygga i den bekanta sociala och
fysiska miljön. Men samtidigt är de, i synnerhet ungdomarna från Maltaby, smärtsamt
medvetna om deras områdes och skolas dåliga rykte, vilket även påverkar omgivningens
förväntningar och syn på dem själva. Detta hänger ihop, menar ungdomarna, inte med vad
som händer i områdena och skolorna, utan främst med att deras område är ”invandrartätt”
11 Se delrapport IV för en genomgång av tidigare relevant svensk och internationell forskning.
13