Valfrihet, integration och segregation i Stockholms grundskolor - Svt

och skolan är en ”invandrarskola”. Med andra ord handlar det om omgivningens fördomar,
där ligger problemet och det är där som förändringarna måste äga rum. I väntan på att detta
sker efterlyser ungdomarna fler svenskar till deras skolor för att dels dämpa stigmatiseringen
(”ju fler svennar desto bättre rykte” resonerar ungdomarna) och dels för att de vill ”mäta”
sina färdigheter i svenska språket mot någon. Majoriteten av ungdomarna som enligt min
mening och efter djupa intervjuer talar ypperlig svenska hävdade att de i det närmaste var
okunniga i svenska och att de endast talade slang. Min uppfattning är att ungdomar i skolor
där ingen eller få elever har svenska som modersmål och som dagligen tar del av diskurser
om förorternas språkliga torftighet är ytterst osäkra om deras svenska duger utanför den
lokala kontexten. Lärarna och tv är ingen bra måttstock för tonåringarnas språkkänsla. Fler
jämnåriga med svenska som modersmål i vardagliga situationer skulle helt enkelt minska
denna osäkerhet.
Den absoluta majoriteten av de intervjuade eleverna uppgav sig trivas på skolor med
kompisar, lite eller ingen mobbning alls, med närheten och med i huvudsak bra lärare. Men
samtidigt uppgav mer än hälften att de hade haft tankar på att byta skola eller att de till och
med hade försökt göra det, men att det av olika anledningar inte hade fungerat. Samtliga
kände till möjligheten att kunna byta till en annan kommunal eller fristående skola. Varför
ville de byta? Ett enkelt svar är skolornas rykte på grund av att omgivningen snackar ned
”invandrarskolor” som ungdomarna uttryckte det. Vad som utgör ”omgivningen” är viktigt i
sammanhanget. I Maltabyskolans fall utgörs omgivningen av gymnasieskolor, medier,
arbetsgivare, universitet och högskolor, alltså de signifikanta andra som finns utanför det
lokala samhället. I fallet med den mer anonyma Sikabyskolan utgörs omgivningen i första
hand av elevernas föräldrar som till följd av skolans tilltagande mångkulturalisering vill byta
skola för sina barn. Det finns en påtaglig oro i Sikabyskolans fall att det negativa rykte som
verkar gå hand i hand med den kulturella mångfalden skall sprida sig till det omgivande
samhället och därigenom påverka Sikabyungdomarnas bemötande och livschanser i
framtiden.
Slutsatsen av den fjärde delrapporten är följaktligen både slående och bekräftande för de
mångkulturella förortsskolorna. Den är slående för att de tappar och kommer förmodligen att
fortsätta tappa elever oavsett vad de gör, därför att elevflykten inte har så mycket att göra
med den pedagogiska verksamhetens kvalitet. Dess betydelse skall förstås inte underskattas
och jag vill absolut inte hävda att det kvittar vad skolorna gör, men sett i ett jämförande
perspektiv med de mångkulturella innerstadsskolorna dit eleverna söker sig, är det svårt att
hitta några avgörande kvalitetsskillnader. Eleverna flyr en relation och inte en pedagogisk
14