Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

4. POLITISK PÅVERKAN PÅ KONSULTBASIS
menar att resultatet av de starka politiska kopplingarna blir att ”gränserna
mellan folkvalda politiker och lobbyister luckras upp” och att
lobbying i sig inte är något nytt men att pengar i samband med att en
konsultverksamhet växt fram spelar en mycket större roll i lobbysammanhang
än tidigare. 130
Aftonbladet är inte ensam om att ta upp de partipolitiska relationerna
i PR-konsultbranschen. ”Det finns en efterfrågan på avsuttna
riksdagsledamöter”, skriver Moderna Tider, som tar upp det dubbelbottnade
faktum att det av någon anledning inte är någon som reagerar
nämnvärt då toppolitiker efter sitt mandat går över till organisationer
eller näringsliv. Ett par exempel är Anne Wibbles övergång till
posten som chefsekonom på Industriförbundet och nyligen tillträdda
Annika Åhnberg som ansvarig för Alfa Lavals samhällskontakter.
När politiker söker sig till PR-branschen hörs däremot upprörda röster.
Detta var fallet då norska toppolitiker gick över till PR-firman
Geelmyuden Kiese, något som utmynnade i skarp kritik i media och
bland deras partikollegor. 131
I en tidigare artikel i Aftonbladet kritiseras konsultverksamheten
av Jan Sherman. Han beskriver PR-konsulter som sysslar med politisk
påverkan som en ”skrämmande yrkeskår” som ger intrycket av
att det de sysslar med är som vilken affärsmässig verksamhet som
helst. Men skillnaden är – menar Sherman – att det här är en bransch
där man har som uppgift att genom teknik och kunnande påverka
politiska beslut och att verksamheten därmed är nära förbunden med
”demokratins innersta väsen”, nämligen ”hur makten utövas i samhället
och vem som ytterst bestämmer”. Han anser att konsultverksamheten
bidrar till att politiken kommersialiseras och att framgångar
för konsulterna i det politiska beslutsfattandet likställs med
god ”cash-flow” för PR-företagen. 132 Sherman skriver att då PRbranschen
ägnar sig åt politisk påverkan sker det ”i tysthet”, det vill
säga att offentlig insyn saknas liksom att påverkansförsökens avsändare
är osynliga och att detta utgör ett hot mot demokratin.
Ett liknande resonemang för professor Bo Rothstein. En av anledningarna
till att vi har avlönade parlamentsledamöter är att den
”demokratiska dialogen skulle vara allmänt tillgänglig och att kostnaderna
för detta skulle delas av alla medborgare”, menar han.
Rothstein anser att dialogen håller på att kommersialiseras – att bli en
”fråga om pengar”. En annan negativ effekt är ett samhälleligt pris för
PR-branschen då denna drar till sig politiska talanger och att den ”allmänna,
för alla tillgängliga politiska debatten” därför går miste om
begåvningar. 133
De flesta politiker tycks vara överens om att lobbyisterna tjänar
122