Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

5. MEDBORGARNA, INTRESSENA OCH TRANSPORTPOLITIKEN
Diskussionen inleddes av en företrädare för miljögrupperna (Miljöförbundet
Landets Vänner) som reagerade mot att Svenska Vägföreningen
i en annonskampanj och i sina nyhetsbrev målat upp vad som
beskrevs som obalanserade hotbilder som svar på den statliga kommunikationskommitténs
förslag om att överföra en del av transporterna
från väg och flyg till järnväg. Miljövännerna ansåg att vägtrafiken inte
skulle tillåtas att smita från notan, utan betala de skador den åstadkommer.
347
I och med detta inlägg aktiverades hela den transportlobbying
som behandlas i detta kapitel. Först ut var, inte oväntat, en företrädare
för Svenska Vägföreningen, som uppfattade angreppet som ”rallarsvingar”.
348 Retoriskt frågade Vägföreningen om ett ekologiskt
hållbart samhälle var ”ett samhälle där vi tar ett hundraårskliv bakåt
och tackar nej till bilen och ja till järnvägen?”. Även järnvägstrafik är
förknippad med miljökostnader, framhöll föreningens vd, samtidigt
som han ville påminna om att bilägarna redan betalar en stor summa
pengar i bilskatt. Bilen behövs ”för de finmaskiga och individuella
transporter som är en stor del av vår välfärd” menade vägföreningen,
som också passade på att påpeka föreningens rätt att "fortsätta sin
informationsverksamhet”, bland annat genom att sprida sina budskap
via annonser i dagspress. Ståndpunkterna upprepades senare i ytterligare
en debattartikel. 349
Efter detta inlägg var det järnvägens förespråkare som tog plats på
scenen. Rail Forum Sweden var vid denna tidpunkt ett avslutat projekt,
men SJ var naturligtvis redo att försvara järnvägsintresset. SJ:s
miljöchef kritiserade Vägföreningens förslag till finansieringsmodell
för motorvägsbyggen. 350 Järnvägen är, betonas i artikeln, det ”mest
miljövänliga transportmedlet” som med modern teknik även kommer
att bli kommersiellt intressant. Han ansåg att det utfördes logiska
kullerbyttor ”i den lobbyingkampanj mot KomKom som nu bedrivs
av företrädare för vägtrafiken, flyget och sjöfarten”. I en senare artikel
hävdar han att det inte är konstigt om dessa synpunkter framförs
”av renodlade lobbyister som till exempel Svenska Vägföreningen –
trovärdighetens absoluta nollpunkt”. 351
Det är karaktäristiskt för den här typen av intressekamp hur de
olika aktörerna anstränger sig för att förmedla intrycket av att de
själva ägnar sig åt informationsverksamhet medan de andra bedriver
lobbying. När generaldirektören för Föreningen Svenskt Flyg ville
framhålla att järnvägen inte konkurrerade på lika villkor, eftersom SJ i
hög utsträckning subventioneras via skattemedel, passade han på att
peka ut SJ:s miljöchef som ”järnvägslobbyist”. Denne kontrade i sin
tur med att kalla företrädaren för Svenskt Flyg för ”flyglobby-
229