Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

3. NÄRINGSLIV, FOLKRÖRELSER OCH POLITISK MAKT
hänger bland annat samman med att branschorgan och arbetsgivare
är inriktade mot den statliga förvaltningen och inte alla offentliga
företrädare på den nationella arenan. Näringslivets kontakter är nämligen,
och som vi redan konstaterat, generellt starkt fokuserade på
tjänstemännen och även här ger olika sätt att avgränsa tjänstemannaarenan
(nivå, delar av förvaltningen etc) i det närmaste identiska
resultat. Om vi till näringslivets organisationer också lägger till agerandet
direkt från företagens sida förstärker det bilden av att näringslivseliten
kraftigt tycks rikta sina kontakter mot den statliga byråkratin,
tjänstemän i allmänhet men också den framväxande maktfaktor
som EU utgör. Näringslivet kan tänkas försöka stärka sitt grepp om
framtidens beslutscentra. De två traditionella eliterna tycks således
leva vidare även i lobbyismens samhälle, åtminstone i så motto att de
ingår i relativt olikartade nätverk och söker påverka olika typer av
beslutsfattare.
En återblick på de undersökningar av arenornas externa kontakter
som beskrevs inledningsvis ger också stöd till de slutsatser vi dragit
här. Där ser vi att företagen i första hand kontaktar tjänstemännen på
olika nivåer (fig.3.2) och att fackföreningsrörelsen i form av LO har
tre gånger fler kontakter med riksdagsledamöterna än vad SAF har
och nästan dubbelt så många som företagarorganisationer i gemen
(tab.3.1).
En invändning mot de här resonemangen skulle kunna vara att det
egentligen är helt andra bakomliggande egenskaper hos organisationerna
som spelar roll för vilken inriktning deras kontakter har. Det
faktum att organisationerna representerar näringslivet eller löntagarna
skulle då i realiteten inte ha någon betydelse, utan bara avspegla att
dessa organisationstyper är olika i andra och mer grundläggande
avseenden. Vi bör då istället lyfta fram faktorer som lobbyavdelningars
betydelse, organisationsnivå och organisationernas faktiska närhet
till beslutsfattarna, dvs att det helt enkelt är stockholmsbaserade organisationer
som står för agerandet. För att pröva en sådan invändning
har vi därför i en och samma analys prövat alla de enskilda faktorernas
effekter (med hänsyn tagen till alla andras betydelse) för vilken
inriktning kontakterna har.
Ett första generellt resultat är att alla dessa fyra variabler (som
kursiverats här ovan) har en självständig betydelse oavsett vilken
arena man studerar. En organisation som tillhör den närings- eller
arbetsmarknadspolitiska eliten (fack, arbetsgivare och bransch), som
i någon form har speciella anställda som sköter samhällskontakterna
och är en riksorganisation med säte i Stockholm är således med stor
sannolikhet en organisation med stark lobbyprofil. Undantaget är
87