Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

NOTER
11 Denna diskussion presenteras mera utförligt i kapitel 2 och i där anförd litteratur.
12 Se Rothstein m.fl. 1995
13 Dessa kriterier finns t.ex. formulerade i Dahls ”Demokrati som procedur” i
Idéer om demokrati (Stockholm: Tiden, 1992).
14 Se Teorell 1998, 27f.
15 Dessa tre kriterier är för övrigt snarlika de tre aspekter som även Teorell
1998, 28, väljer att uppmärksamma i sin demokratiundersökning.
16 Vi har här tagit intryck av den italienske statsvetaren Norberto Bobbios
(1987, kap. 4) funderingar om idéarvet efter den antika demokratin.
17 SOU 1990:44, Lewin 1992 och Hermansson 1993. Se även Micheletti 1994
och Rothstein 1992.
18 Både Lewin 1992, 49–57, och Hermansson 1993, 33–41, presenterar tidigare
korporativismforskning med tonvikt på begreppsbildning och operationaliseringsproblem.
19 Schmitter 1974, 1977 och 1982.
20 Heckscher 1936. Se även Heckscher 1944 och 1946.
21 Jfr Hermansson 1993, kap 1.
22 De lämpliga referenserna är här Truman 1960 respektive Lowi 1979.
23 Söderlind 1961, 146.
24 Rexius 1917, 258; jfr Tingsten 1933, 77f och Elvander 1956, 29ff.
25 En jämförelse över tid visar att fackföreningsrörelsen, vid sidan om ett fortsatt
deltagande i partistyrelse och verkställande utskott, kraftigt minskat sin
partirepresentation och framför allt försvunnit från olika socialdemokratiska
arbetsgrupper för speciella sakpolitikområden (Se LO:s uppdragsregister 1985,
1989 och 1996).
27 Det praktiska arbetet med insamling och kodning av data har skötts av Patrik
Olofsson. De exakta årtalen är 1971 (för AU 1970), 1975, 1976, 1980, 1982,
1985, 1989, 1991 och 1994.
28 Hadenius 1981 och Hermansson 1993, 136–141.
29 Elvander 1988, 1992 och LO:s verksamhetsberättelser.
30 Meijer 1956 och 1969, samt Johansson 1992.
31 Hermansson 1993, särskilt sid. 447ff.
32 Det empiriska materialet består av regeringens årliga s.k. kommittéberättelser.
Klassificeringen av kommittéledamöter utgår från de kategorier som nyttjas
i Hermansson 1993. I de allra flesta fallen är det inte särskilt svårt att avgöra vad
en ledamot representerar. Det enda egentliga bekymret har bestått i att ”avslöja”
de företrädare för frivilliga sammanslutningar (partier och organisationer) som
inte avslöjar sig själva genom sin yrkesbenämning. Av motsvarande anledning
och tack vare Statskalendern är det däremot inte alls troligt att restkategorin
”Vet ej” skulle innehålla några ytterligare ämbetsmän.
33 Se här Nyman 1999, som visar kommittépolitikens betydelse för den svenska
258