Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

3. NÄRINGSLIV, FOLKRÖRELSER OCH POLITISK MAKT
tycks således vara näringslivet (branschorganisationer och arbetsgivarorganisationer)
som framför allt gör bruk av de politiska konsulterna.
En tankegång som ofta förs fram av informationskonsulterna
själva är att deras verksamhet skulle komplettera de stora och resursstarka
företagens och organisationernas egen verksamhet rörande
lobbying och opinionsbildning. 87 Redan här kan vi nog konstatera att
denna föreställning är felaktig. Det är i första hand de allra största
och mest framträdande företagen och organisationerna som både är
mest aktiva på egen hand och dessutom anlitar professionella konsulter.
En helt annan djupdykning i materialet är att specialstudera de
företag och organisationer som anger att de mycket ofta har kontakt
med beslutsfattare. Här kan det vara intressant att faktiskt få veta de
absoluta siffrorna.
Förvånande många av organisationerna har egna kontakter
åtminstone någon gång i månaden, hela 375 organisationer (42 procent)
är så pass aktiva (cirka 55 procent av branschorganen och 45
procent av de övriga intresseorganisationerna). Det är en betydligt
mer exklusiv skara som regelbundet vänder sig till konsultbranschen,
i enkäten rör det sig om 43 stycken som gör så flera gånger per år
eller mer (knappt 6 procent). Och här är det arbetstagarorganisationerna
som dominerar (15 st) tätt följda av övriga intresseorganisationer
(12) och näringslivsorganisationer – bransch och arbetsgivare –
som tillsammans är lika många. 88 Dessa siffror är dock relativt svårtolkade.
Att ha en enda kontakt med informationskonsulter eller lobbyister
kan å ena sidan betyda ett mycket stort åtagande och att man
anger flera sådana möten är å andra sidan inte nödvändigtvis ett
tecken på att man lägger ut många stora jobb på ”entreprenad”. Men
det tycks ändå vara så att det är de starka organisationerna på arbetsmarknaden
som ofta utnyttjar dessa så omskrivna konsultföretag.
Generellt sett är det annars gruppen ”övriga intresseorganisationer”
som är mest aktiv. Det är företrädare för den här gruppen som
själv ofta tar kontakt, som (i den mån organisationerna överhuvudtaget
gör det) regelbundet och ofta har kontakter via lobbyister,
mycket ofta har kontakter med media samt deltar frekvent i den
offentliga debatten. Genomgående aktiva, fast något mindre, är också
branschorganisationerna, arbetsgivare och arbetstagare. Det är bland
de här olika grupperna vi finner de professionella lobbyisterna.
Övriga organisationstyper ligger lågt. Studerar vi gruppen intresseorganisationer
närmare kan vi, utan att för den skull peka ut de
enskilda organisationerna, göra ytterligare en uppdelning för att
karakterisera vilka som är de mest aktiva. Av de som åtminstone en
63