Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

5. MEDBORGARNA, INTRESSENA OCH TRANSPORTPOLITIKEN
ändå, mot bakgrund av de fakta vi har ska uttala oss om tendenser, så
anser vi att det finns anledning att bekymra sig något. Ur jämlikhetsperspektiv
är det oroande att det tycks kräva allt större resurser för
att påverka infrastrukturfrågorna. Det är flera stora företag och organisationer
som tar omfattande kontakter med beslutsfattarna. De
stora nätverksorganisationerna har onekligen drivit professionaliseringen
ytterligare ett steg. Utan egna elaborerade ekonomiska kalkyler
är det svårt att ens ta del av diskussionen. Till detta ska alltså läggas
att en avsevärd andel av de som deltar i beslutsprocesser och
mediadebatter har egna ekonomiska intressen av att resurser tillförs
sektorn. Flera av dem är dessutom offentliga myndigheter. Inom
arbetsmiljöområdet skulle det snarast motsvaras av att arbetsrättsjuristerna
var en viktig påtryckargrupp, vilket är lite svårt att tänka sig,
liksom att skatteförvaltningen skulle trycka på för att åstadkomma
ett allt mer komplicerat skattesystem (vilket man kanske kan misstänka?).
När det gäller frågan om öppenheten och den offentliga debattens
karaktär, är det svårt att komma undan att diskussionerna inom infrastruktursektorn
tycks i stor utsträckning präglas av bitter intressekamp.
Det finns mycket att vinna och mycket att förlora på de stora
infrastrukturbesluten, och det gör att diskussionerna inte blir särskilt
upplysande för politiker och medborgare som ska fatta besluten och
utkräva ansvar för dem. Det tycks vara mycket svårt att få insyn i och
bilda sig en egen uppfattning om de kalkyler som ligger till grund för
de inblandade aktörernas ställningstaganden.
Sammanfattningsvis visar vår undersökning av infra- och transportpolitiken
att intensiteten i lobbyingverksamheten är särskilt stor
inom detta område, att många aktiva aktörer har starka egenintressen
i frågorna och att det bildas fler, och dessutom ovanliga, allianser
mellan dessa. Detta inslag av ovanligt väl organiserade och starka särintressen,
inbegripna i en utpräglad intressekamp, är en av de största
utmaningarna för vår demokrati.
233