Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

6. SVENSK DEMOKRATI PÅ TRÖSKELN TILL 2000-TALET
bying och opinionsbildning har förändrats över tid, synes den maktmässiga
förskjutningen gå i samma riktning även här. Det är näringslivet
och dess organisationer som över tid har stärkt sin ställning.
Man har helt enkelt lärt sig av folkrörelsernas, särskilt arbetarrörelsens,
historiskt sett mycket framgångsrika politiska arbete.
Våra båda fallstudier – undersökningen av den politiska konsultbranschen
i kapitel 4 och analysen av transportpolitikens nätverksorganisationer
i det efterföljande femte kapitlet – är belysande på denna
punkt. Den politiska konsultbranschen tycks förstärka den gamla
maktstrukturen. Det är de etablerade och resursstarka aktörerna,
både storföretag och intresseorganisationer, som i första hand anlitar
politiska konsulter. Men från kapitel 3 vet vi också att det är storföretagen
och näringslivets egna organisationer som främst går i bräschen
för denna typ av professionalisering av den politiska verksamheten.
Samma insikt förmedlas i vår undersökning av de nätverksorganisationer
som opererar inom trafikpolitiken.
Dessa forskningsresultat visar att de möjligheter som har öppnat
sig när korporativismen blir alltmer försvagad, ännu inte har blivit
utnyttjade. I detta avseende tvingas vi således konstatera att demokratin
har drabbats av en försvagning. Här kan vi också konstatera att
den nämnda professionaliseringen inte alls motverkar denna tendens.
Tvärtom. Både den politiska konsultbranschen och de interna kontaktavdelningarna
innebär en ytterligare förstärkning av samma negativa
tendens.
Hur påverkas möjligheten till insyn?
Det gamla korporativa systemet rymmer en dubbelhet när det gäller
öppenhet och möjlighet till insyn. I dess typiska variant ger ett korporativt
arrangemang ledningen för de medverkande organisationerna
en möjlighet att mötas till gemensamma överläggningar utan
att allmänheten har insyn i vad som avtalas. Organisationseliterna
kan i det fördolda förhandla fram rimliga kompromisser utan att störas
av medlemmarnas krav. Det förutsätts att ledningen i förväg har
utverkat ett tillräckligt öppet mandat och att den i efterhand klarar av
att förankra sitt agerande inom den egna rörelsen. Det betyder att
bristen på öppenhet och insyn under själva processen i någon mån
kompenseras av att det inte råder något tvivel om vilka som har
ansvar för resultatet i ett korporativt beslutsfattande. De eliter som
tillåts delta står till svars åtminstone inför sina egna medlemmar.
De två deltagandeformer som kännetecknar pluralismen är på sätt
254