Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

3. NÄRINGSLIV, FOLKRÖRELSER OCH POLITISK MAKT
mediakampanj som kopplats samman med lobbyinsatser för att skapa
ett tryck på beslutsfattarna. 70 På samma sätt har polisernas och sjuksköterskornas
kampanjer för högre löner och bättre arbetsvillkor
bedrivits via media. Dessa exempel antyder dessutom att modern
lobbying också bedrivs med hjälp av politiska konsulter. Åtminstone
de mest resursstarka samhällsaktörerna – hit må vi räkna både storföretag
och de större intresseorganisationerna – tycks ha utvecklat ett
mer professionellt sätt att påverka de politiska beslutsfattarna.
Av de anförda exemplen om politiska kampanjer och lobbying
framgår att språkbruket inte är helt entydigt och distinkt. En första
uppgift för en forskare blir därför att precisera sina egna begrepp, de
analytiska verktyg med vars hjälp man kan undersöka och resonera
om verklighetens beskaffenhet. I vårt första kapitel har vi angivit hur
vi anser att det politiska deltagandet bör spjälkas upp i olika underkategorier.
Vid sidan av korporativa arrangemang urskiljer vi här politiskt
deltagande i form av direkta aktioner, direkta kontakter (lobbying),
opinionsbildning och mediakontakter (se figur 1.1 i kapitel 1).
Huvudsyftet i detta kapitel är att med hjälp av den typologin beskriva
storföretagens och organisationernas politiska deltagande.
I det vetenskapliga samtalet finns en tendens att främst intressera
sig för förklaringsfrågor. Den politiska debatten i sin tur har som
regel uppmärksamheten riktad mot värderingsfrågor. Ibland är vi
emellertid i första rummet intresserade av att få goda beskrivningar
av ett visst samhällsfenomen. Följdfrågor rörande orsaksförhållanden
och värderande bedömningar kommer i andra hand, och framstår inte
ens som särskilt intressanta innan vi vet hur saker och ting förhåller
sig. Riktigt så enkelt är väl inte fallet när det gäller storföretagens och
organisationernas politiska agerande. Däremot kan man nog hävda
att följdfrågorna infinner sig ganska enkelt så snart vi har preciserat
den överordnade synpunkt som beskrivningen utgår från.
Genomgående i denna volym är att vi har en demokratiteoretisk
utgångspunkt. Hur det informella deltagandet i politiken – och den
professionalisering den här verksamheten genomgått – ska värderas
handlar således i grund och botten om hur det påverkar demokratin.
Det är då ett antal frågor som genast anmäler sig: Vem har möjlighet
att delta? Vad händer med maktutövningens öppenhet? Och Hur förändras
möjligheterna att påverka? Inbäddade i dessa frågor finns också
flera frågor om orsak och verkan. Som exempel kan nämnas att vår
undersökningsuppläggning ytterst sett tänkes ge svar på vad slags
resurser som är avgörande för olika aktörers möjlighet att utöva politiskt
inflytande.
49