Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

6. SVENSK DEMOKRATI PÅ TRÖSKELN TILL 2000-TALET
slagit hårdare mot arbetarrörelsens organisationer och mot de övriga
folkrörelserna än mot exempelvis näringslivet. Folkrörelsernas ledare
finns med i beslutande organ och i maktens korridorer som företrädare
för sitt kollektiv, medan eliten inom näringslivet även kan uppträda
som experter eller helt enkelt som en elit av mer traditionellt
slag.
Samma sak indikeras av den tilltagande professionaliseringen av
samhällskontakterna inom storföretag och organisationsväsende.
Flera av våra tradionella folkrörelser var tidigt mycket medvetna om
betydelsen av en egen professionell organisation. Det som hänt de
senaste decennierna är att näringslivet – både storföretag och dess
intresseorganisationer – har lärt sig hur man går till väga för att
påverka inom politiken. Även om de gamla folkrörelserna inte alls
uppträder som svaga och orkeslösa offer för samhällsutvecklingen, är
tendensen ändå tydlig. Det är näringslivet och dess organisationer
som för närvarande vinner terräng.
Även storföretag satsar på politik – ibland med andras hjälp
Både organisationer och storföretag lägger ner betydande möda på
att påverka det offentliga beslutsfattandet. Att detta är viktigt för
intresseorganisationer förvånar inte alls. I vissa fall är själva syftet
med en organisation att politiskt påverka samhällsutvecklingen i en
viss riktning. Särskilt företagen, men även många av våra organisationer,
t.ex. hela idrottsrörelsen, har ju däremot ett annat huvudsyfte.
Givet detta finns skäl att notera att många storföretag kan mäta sig
med de fackliga organisationerna och en del andra renodlade intresseorganisationer
när det gäller politiskt engagemang, här mätt i termer
av samhällskontakter.
Om vi tillåter oss att generalisera – i fråga om organisationerna
kan detta vara en smula vågat eftersom de är av så pass olika karaktär
– blir emellertid vår slutsats den att organisationerna med ett undantag
har ett försteg framför storföretagen. Organisationerna har i
genomsnitt fler direkta kontakter med de offentliga beslutsfattarna.
Representanter för våra organisationer deltar också mera flitigt än
företagsledarna i den offentliga debatten, och man har också större
erfarenhet av mediakontakter. Undantaget gäller anlitandet av politiska
konsulter, vilket för all del sker mindre sällan, men här har storföretagen
tagit täten. Detta är givetvis inte alls märkligt. I linje med
ovanstående resonemang framstår det tvärt om som naturligt att
storföretagen för sitt politiska agerande har större behov av att anlita
244