Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

NOTER
87 Se Sundström 1999 i en av Demokratiutredningens tidigare skrifter samt
Lund 1999.
88 För mer ingående analys av de mest aktiva, se kapitel 5 om lobbyaktiviteterna
inom transportsektorn.
89 Till detta kan läggas den grupp på mellan 50 till 100 konsulter som arbetar
med lobbying vid de olika konsultfirmorna. För en närmare diskussion, se nästa
kapitel.
90 De tre nykonstruerade variablerna anger hur stor andel av företagen som har
angett åtminstone ett av de ämnen som ingår i respektive faktor.
91 Indexvärde 0 – 1 beroende på företagens storlek mätt i antalet anställda
(tusental). (Regression, ostandardiserad b-koefficient).
92 Det bör framhållas att vår undersökning och de tidigare elitundersökningarna
i Maktutredningens och Demokratirådets regi skiljer sig åt metodiskt i vissa
avseenden. Mest uppenbart är att vi utgår från olika urval, där vårt är mer
begränsat. Enkäterna riktar sig formellt sett också till olika typer av aktörer.
Maktutredningens enkät (och därmed även Demokratirådets eftersom det rör
sig om samma material) vänder sig till de personer som innehar vissa maktmässiga
nyckelpositioner i det svenska samhället. I praktiken ett antal ledningsfunktioner
inom politik, förvaltning, organisationsväsende och näringsliv. Vår enkät
har gått ut till ledningen för enbart vissa av dessa institutioner. Denna skillnad,
som i praktiken inte borde vara av någon större betydelse, avspeglar sig emellertid
i skilda språkbruk. Hos oss är det inte enskilda personer som agerar utan de
kollektiv som ledningen företräder.
93 Principal komponent analys och varimax lösning enligt Kaijsers kriterium. I
faktoranalysen har ämnesområden ”den egna verksamheten” uteslutits. Respondenterna
kan ange intresse för flera ämnesområden samtidigt och just denna
kategori kan då innefatta de andra.
94 En helt genomförd maktanalys skulle också kräva att man försöker mäta
huruvida påverkansförsöken också får genomslag och om detta varierar mellan
de olika nätverken. Den frågan har emellertid inte undersökts här.
95 För att effektivisera analysen har vi även här konstruerat ett mått som anger
antalet kontakter per år. Utgångspunkten är den uppgift man lämnade på fråga 3
och svaret på fråga 4 talar sedan om hur stor del av dessa kontakter som riktades
mot respektive typ av beslutsfattare (”mycket ofta” innebär att man multiplicerar
med 1, ”ganska ofta” ger multiplikation med 2/3, enstaka tillfällen med 1/3,
och aldrig med 0)
96 Jfr Petersson m.fl. 1997 som handskas med ett likartat problem i en undersökning
av medborgarna och beslutsfattare på olika nivåer.
97 Regressionskoefficienten ligger på 4,9 (ökning av antalet årliga kontakter per
10 000 anställda) för departementskontakterna jämfört med exempelvis 2,6 för
kontakter med EU-parlamentariker och 3,5 kommunpolitiker.
98 Petersson m.fl. 1998, kap.4.
99 Betydelsen av det parlamentariska läget har givetvis inte kunnat prövas här.
När det gäller kontakter med nationellt baserade företrädare har vi nämligen
263