Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

6. SVENSK DEMOKRATI PÅ TRÖSKELN TILL 2000-TALET
tionsmässigt en annan defekt som både lobbying och opinionsbildning
i princip kan undvika. I ett korporativt system ges försteg åt de
medborgare som organiserar sig i ett kollektiv. Såväl lobbying som
opinionsbildning är däremot former för deltagande som även
enskilda individer kan nyttja oberoende av andra individers agerande.
Förskjutningen från korporativism till pluralism innebär därmed
åtminstone teoretiskt vissa möjligheter för en mer jämlik politisk
ordning. Frågan är emellertid hur dessa deltagarformer fungerar i realiteten.
För att kunna uttala oss om hur den politiska jämlikheten har
utvecklats fordras att vi lägger pussel med resultaten i bokens olika
kapitel. En högst påtaglig förändring som förstärker demokratin är
att politikerna nu i långt större utsträckning än tidigare ensamma får
ta ansvar. I såväl kommittéarbetet som i ämbetsverkens styrelser har
politikernas andel ökat kraftigt, i första hand på ämbetsmännens
bekostnad men också till förfång för de organiserade intressena. I
bokens andra kapitel kunde vi emellertid också konstatera att korporativismens
försvagning har tenderat att stärka näringslivets och de
mer klassiska elitgruppernas ställning på folkrörelsernas och särskilt
då den fackliga rörelsens bekostnad. Under förutsättning att vi tänker
oss att folkrörelserna i första hand innebär en tillgång för de
medborgare som saknar individbaserade resurser, men alldeles oavsett
hur vi värderar tillståndet i det förgångna, betyder det att den
politiska jämlikheten i så motto har drabbats av korporativismens
försvagning. Men även om en del av det folkliga deltagandet minskat
är samtidigt det centrala trots allt att medborgarnas politiskt valda
representanter har ökat sin makt. Utan att ge sig in på att bedöma de
folkvaldas representativitet och kvalitén på deras beslutsunderlag och
arbete innebär den här utvecklingen att den politiska jämlikheten har
tagit ett steg framåt.
Avkorporativiseringens effekter på den politiska jämlikheten
måste emellertid hållas isär från konsekvenserna av eventuella förändringar
av lobbying och opinionsbildning. En generell synpunkt är
att utvecklingen på det här området återigen försämrar den politiska
jämlikheten.
Både lobbying och opinionsbildning uppvisar från maktsynpunkt
ungefär samma karakteristika som korporativismen. Precis som i den
gamla korporativa modellen domineras även systemet med lobbying
och opinionsbildning av två motstående elitgrupperingar. Det är fortfarande
den gamla motsättningen mellan det som slagordsmässigt
brukar benämnas arbete och kapital, som sätter sin prägel på den
politiska maktstrukturen. I den mån vi alls kan uttala oss om hur lob-
253