Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

3. NÄRINGSLIV, FOLKRÖRELSER OCH POLITISK MAKT
vårt material utgörs av de fackliga organisationerna) och näringsliv
(sammanslagning av bransch och arbetsgivare) fokuserar på olika
ämnesområden. Jämför vi löntagar- och näringslivseliten med de
övriga så har de två traditionella eliterna genomgående fler kontakter
än de andra organisationerna. Om vi här koncentrerar oss på de två
traditionella maktblocken kan vi peka ut tydliga skillnader mellan hur
dessa eliter också koncentrerar sig på olika arenor, en variation som
framgår av följande figur där vi först urskiljer hur man uppmärksammar
kommunens beslutsfattare, den nationella arenan (består av
samtliga offentliga företrädare på nationell nivå) samt EU-företrädarna
i sina kontakter.
Figur 3.16. Löntagar- och näringslivskontakter gentemot kommunal-,
nationell- och EU-arena (Antal kontakter/år i genomsnitt. Additiva
index mäter kontakter på arenorna)
5
4,5
4
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0
Kommun Nation EU
Vi ser här återigen att EU-kontakterna ligger lägst medan de kommunala
är mest frekventa, något som alltså gäller oavsett vilken av de traditionella
eliterna vi studerar. Men det väsentliga resultatet här är att
de två eliterna samtidigt har olika inriktningar. Det är uppenbart att
löntagarorganisationerna är mer lokalt inriktade än vad näringslivets
organisationer är (en differens på ca 0,5). Den svenska kommunen
har alltmer tagit över statens uppgifter och blivit den svenska modellens
välfärdsproducent. Detta är också den politiska nivå som löntagareliten
i högre grad riktar in sig på. Näringslivet i sin tur har en än
mer markerad fokusering på den nationella och framför allt på EUarenan
(differenserna här är 0,5 resp. 1). De här olikartade profilerna
kan i sin tur kopplas samman med den moderna statens förändring.
Den nationella nivån anses ibland förlora i betydelse gentemot den
85
Näringslivselit
Löntagarelit