Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

3. NÄRINGSLIV, FOLKRÖRELSER OCH POLITISK MAKT
ende frågor till ett mindre antal offentliga företrädare. I studien av
arbetslöshetsförsäkringen kompletteras kvantitativa data med några
intervjuer som ger ytterligare stöd till idén om en ökad lobbyaktivitet
och opinionsbildning över tid. Också i en studie av trafiknätverkens
påverkansförsök där trafikutskottets ledamöter intervjuats ges visst
stöd till tanken om en ökande lobbyverksamhet. 76 I ett flertal andra
fallstudier beskrivs hur organisationer, företag och till och med kommuner
på egen hand eller med hjälp av lobbyföretag söker vinna
beslutsfattarnas öra. 77 Här är då i stället problemet att vi inget kan
säga om omfattningen eller utvecklingen över tid. Risken är att vi
drar slutsatser om det generella utifrån data om det specifika.
Om vi kompletterar studier av organisationers agerande med att
också se på vad vi vet om medborgarnas deltagande upptäcker vi att
de slutsatser som Maktutredningen en gång drog om ökad medborgaraktivitet
faktiskt inte riktigt håller streck. När Demokratirådet tio
år efter Maktutredningens undersökning från 1987 upprepade frågorna
visade det sig visserligen att medborgaren är mer aktiv vad gäller
enkla deltagandeformer som att skriva under namninsamlingar
och bojkotta varor. Men deltagande i form av kontakter med politiker,
tjänstemän, organisationer och media har stagnerat och i några
fall också gått tillbaka. 78 Demokratirådets egen huvudsynpunkt om
utvecklingen av medborgarnas politiska aktivitet är att deltagandet
via de representativa kanalerna stagnerar och till och med minskar.
Men deras data pekar således på att också den enskildes lobbyverksamhet,
om inte minskar så, åtminstone upphört att öka i omfattning.
Utgångspunkten för merparten av den tidigare forskningen har
alltså varit den offentliga maktens institutioner. Med hjälp av dessa
analyser kan vi uttala oss om det korstryck av skilda påverkansförsök
som den offentliga makten ständigt blir utsatt för. Men som vi sett
har det hitintills i stort sett saknats systematiska data som fokuserat
på de organiserade intressenas agerande. Det finns här skäl att uppmärksamma
en på norsk och dansk botten nyligen genomförd longitudinell
studie av alla riksorganisationers påverkan, som har denna
mer systematiska ansats. Den ger stöd åt tanken att korporativistiska
arrangemang fått ge vika för mer informellt agerande från organisationernas
sida. I likhet med vad som hänt i Sverige har deltagande i
myndigheter, kommittéer och andra offentliga organ avtagit. Samtidigt
har kontakterna med parlamentariker och förvaltning ökat signifikant.
Det tycks dock vara så att det framför allt är de stora traditionella
organisationerna, de som representerar arbete och kapital, som
kompenserat sina förlorade positioner i korporativa organ. 79
56