Avkorporativisering och lobbyism - Regeringen

5. MEDBORGARNA, INTRESSENA OCH TRANSPORTPOLITIKEN
politiska beslut inom sektorn kommer till efter påtryckningar från
företag som bygger infrastruktur eller transportmedel, och från fackföreningar
som organiserar personalen som arbetar i dessa företag.
Genom samverkan i olika sammanhang deltar de även i den offentliga
debatten i viss utsträckning. Inget av detta behöver naturligtvis i sig
vara något problem, i en demokrati har alla rätt att framföra sina åsikter.
Men det är viktigt, både för beslutsfattare och för medborgare
som bildar sig sina uppfattningar genom att följa offentliga debatter,
att vara medvetna om det speciella intresse som dessa aktörer har. De
kan vara väl så ansvarsfulla – inget i vårt material ger skäl att tro annat
– men de har ett intresse av att framhålla fördelarna med att bygga
och expandera, snarare än att diskutera nyttjande och kostnader.
För att vi ska kunna fatta väl grundade och kloka beslut i infrastrukturfrågor
måste vi alltså anstränga oss att noggrant värdera de
olika aktörernas inlagor. I det avseendet skiljer sig naturligtvis inte
infrastrukturpolitiken från andra områden, men det finns, mot bakgrund
av vad vi har funnit, skäl att tro att det är extra svårt inom detta
område. Företag och organisationer med intresse för infrastrukturfrågor
samverkar med allehanda aktörer i större utsträckning än
andra. Företagen bygger t.ex. allianser med myndigheter tämligen
ofta. Organisationerna samarbetar förstås i stor omfattning med
andra organisationer, men det är också mycket vanligare att infrastrukturintresserade
organisationer samverkar med företag, myndigheter
och politiker. Dessa olika och ofta oväntade allianser som
byggs upp inom detta område, utgör en särskild utmaning mot
demokratin. Risken är att det bildas politiskt mycket slagkraftiga allianser
mellan företag, fackföreningar och myndigheter, som inte
möter någon organiserad, eller kanske en betydligt svagare, motkraft.
De särskilda nätverksorganisationerna är ett tydligt uttryck för
denna problematik. Här förenas i fasta organisationer nyttjare av speciella
transporter med de som producerar infrastruktur och transportmedel
av samma slag. Med stora resurser och påtaglig professionalitet
driver dessa organisationer sina egna medlemmars intresse. Vi
har inte funnit att de på något sätt dominerar vare sig beslutsprocessen
eller mediarapporteringen i transportfrågor, men de är otvetydigt
mycket viktiga aktörer i båda avseendena. I den insändardebatt som
vi har analyserat i detta kapitel visar sig även tydligt att de med
mycket stor emfas är beredda att slåss för sina respektive transportslag.
För att kunna avge ett slutgiltigt omdöme om den demokratiska
statusen inom infrastruktursektorn krävs naturligtvis mycket grundligare
undersökning än vad vi här har kunnat genomföra. Men om vi
232