Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

sa pietister. 294 I polemik mot denna rörelse uppstod kring prästen Fredrik
Gabriel Hedberg den evangeliska rörelsen inom vilken den kristna trons objektiva
sida, försoningen, på ett avgörande sätt ställdes i centrum för troslivet.
Denna väckelserörelse fick en egen organisation år 1873 genom grundandet
av Lutherska Evangeliiföreningen i Finland. Den evangeliska riktningen fick
sina starkaste fotfästen i västra och sydvästra Finland samt Nyland. 295 I norra
Finland fick från mitten av 1800-talet den laestadianska riktningen stor utbredning.
296 Gemensamt drag för alla dessa lutherska väckelseriktningar var
att de trots varierande grad av spänningar i förhållande till den lutherska kyrkan,
dess ledning och prästerskap, förblev inomkyrkliga. 297
Baptismen bröt på ett avgörande sätt mot denna inom-lutherska väckelsetradition
och verkade i en från lutherdomen separatistisk riktning. Redan under
1850-talet, vid tiden för Krimkriget, uppstod genom den rikssvenske predi-
294
295
296
297
112
Kyrkohistorisk forskning kring finländska väckelserörelser och i synnerhet
pietismen bedrevs redan vid mitten av 1800-talet av Matthias Akiander. Han publicerade
verket Historiska Upplysningar om Religiösa rörelserna i Finland i äldre
och senare tider i flera band. Akiander 1857–1863. Modernare forskning kring
den senare pietismen har bedrivits av bland andra Olavi Kares och Ilkka Huhta.
Kares publicerade år 1936 verket Palava kynttilä - Niilo Kustaa Malmbergin elämä,
vilket sedan utkommit i flera nyupplagor. År 1977 medverkade han även med
artikeln Paavo Ruotsalainen eilen ja tänään i Herätys-Yhdistys jubileumsbok vid
200-årsminnet av Paavo Ruotsalainens födelse. Kares 1977; Kares 1981.
Den evangeliska väckelserörelsen har i kronologisk ordning utforskats av Ari Haavio,
Lauri Koskenniemi, Reijo Arkkila och Ingvar Dahlbacka. Arkkila 1975; Arkkila
2002; Dahlbacka 1987; Haavio 1963; Koskenniemi 1967.
För den laestadianska väckelsens splittring i flera olika riktningar, se Talonen
2001. Kyrkohistorisk forskning kring laestadianismen har bedrivits bl a av Pekka
Raittila, Seppo Lohi och Jouko Talonen. Lohi 1989; Lohi 1997; Raittila 1976;
Talonen 1993.
Rosenqvist 1946, s 7-22. För en utförligare beskrivning av de inomkyrkliga
väckelserörelsernas förhållande till den evangelisk-lutherska kyrkan, se Murtorinne
2000, s 77-138.