Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

5. MISSION I FINLAND – SVENSKA METODISTKYRKANS UPP-
DRAG 1885–1903
Karl Johan Lindborg och B A Carlson samt några andra rikssvenska metodistpredikanter
hade genom sitt pionjärarbete i Finland vunnit en del anhängare
för den metodistiska rörelsen. Metodismen hade sedan ett par årtionden
tillbaka varit känd bland finländska sjömän och hemvändande emigranter.
Men vid mitten av 1880-talet hade även borgarna i flera österbottniska städer
som Vasa, Gamlakarleby och Kristinestad samt även i den finländska huvudstaden
fått stifta bekantskap med metodismen genom de nyligen grundade församlingar
eller församlingsgrupper som väckte uppmärksamhet genom en från
den etablerade lutherska kyrkan fristående andlig verksamhet. Arbetet växte
och behövde en klar struktur. Den svenska metodistkyrkan ålades ett officiellt
ansvar för spridningen av det metodistiska budskapet i den forna östra
svenska rikshalvan. Det fanns en potential för ytterligare landvinningar, varför
allt fler rikssvenska metodistpredikanter sändes över till Finland. Nya orter
framför allt på svenskt språkområde men även i en del regioner där det finska
språket var helt dominerande blev under senare delen av 1880-talet och under
1890-talet föremål för metodistisk missionsverksamhet. Även i St Petersburg
startades en mission. Det stora och väldiga Ryssland hägrade som missionsprojekt
för det amerikanska missionssällskapet.
I detta kapitel kommer jag att undersöka de rikssvenska metodistpredikanternas
verksamhet i Finland under de sista femton åren av 1800-talet och åren
strax över sekelskiftet. Vilka blev resultaten av deras arbete? Vilka ytterligare
orter kom att beröras av metodismen genom sporadisk predikoverksamhet
eller direkt församlingsetablering? Hur konsoliderades arbetet i fortsättningen
på de orter där metodistförsamlingar grundats redan under början av 1880talet?
Vilka var de speciella verksamhetsmetoder som metodismen från Amerika
via svensk förmedling förde med sig till Finland?
161