Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

5.1.7 Metodismen i mötet med den frikyrkliga rörelsen
I föregående avsnitt har vi gång på gång sett hur de rikssvenska metodistpredikanterna
inom ramen för sin verksamhet på olika orter i Finland kom i
kontakt med den frikyrkliga rörelsen. Jag kommer nu i det följande att mera
ingående granska den växelverkan som ägde rum mellan metodismen och den
frikyrkliga rörelsen under 1880-talet.
Ovan i avsnitten 4.1.1 och 4.1.2 har jag i anslutning till Harald Wejryds doktorsavhandling
konstaterat att den frikyrkliga rörelsens historia är intimt sammankopplad
med metodismens historia i Närpes och i Åbo. När de rikssvenska
metodistpredikanterna anlände till dessa orter i början av 1880-talet
blev de väl mottagna av kretsar vilka sympatiserade med den frikyrkliga rörelsen.
Personer från dessa löst sammansatta kretsar av anhängare till nya, ofta
utländskt inspirerade, religiösa idéer bildade sedan friförsamlingar i Närpes
1881 och i Åbo 1883. 565 Denna friförsamling i Närpes kunde lika gärna ha
blivit en metodistförsamling, om man kommit att stanna för Lindborg som
församlingens predikant. Mönstret av kontakter mellan frikyrkligheten och
metodistmissionen fortsatte att gå igen när metodistförsamlingen i Åbo
bildades år 1887. Ur friförsamlingskretsen i Åbo utgick nämligen en grupp
som bildade kärntrupp i den nygrundade metodistförsamlingen. P W Lindahl
skildrar händelseförloppet inom den frikyrkliga församlingskretsen på 1880talet
i Åbo:
Tills nu hade även några metodist- och baptistmedlemmar varit med i församlingen.
Frid och endräkt rådde oaktat dessa olikartade uppfattningar. På våren 1887 anlände
emellertid en metodistpredikant till Åbo och särskild församling bildades. ”Att våra
kära metodistvänner under denna tid flyttade från oss var en naturlig sak, och att
några andra följde med kunde ej hjälpas ... men ett vänskapligt förhållande rådde
565
192
Lindahl 1939, s 33-34; Wejryd, H 1984, s 51.