Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

under tidsperioden 1889–1906 som metodistpredikant i Oslo. I sin självbiografi
berättar han:
Mitt liv var nu vigt helt och hållet för metodistkyrkans sak, och i ett land som Norge,
där statskyrkan är luthersk, finnes mycket att göra. Men jag sökte alltid att visa ett
broderligt sinne mot de andra samfunden, även om jag på den tiden arbetade med
full kraft för att göra metodismen till en makt att räkna med i landet. 335
Jag vill i detta sammanhang återkomma till de redan i det föregående avsnittet
omnämnda minnesanteckningarna av den rikssvenske predikanten Gustaf
Wagnsson. I ett avsnitt som handlar om undervisningsväsendet uttrycker sig
Wagnsson i positiva ordalag angående skolundervisningen att denna ”går icke
längre i kyrkans ledband i Finland”. 336 I ett annat avsnitt berättas om olika
inomkyrkliga väckelserörelser i Finland bl a Evangeliiföreningen och den
”besynnerliga religiösa rörelse” vars anhängare kallas ”hehuliter”. 337 Wagnsson
har visserligen några positiva kommentarer att fälla om dessa rörelser,
men han klandrar dem samtidigt för att de ”aldrig synts hysa någon böjelse att
ge något skiljebrev” åt statskyrkan. Däremot lovordar Wagnsson i samma
avsnitt Edvard Björkenheim och den frikyrkliga rörelsen. 338 Wagnsson hyste
alltså en synnerligen negativ inställning till den lutherska kyrkan i Finland.
Den inställningen var han med all sannolikhet inte ensam om inom de rikssvenska
metodisternas led.
335
kisgruvbolags verksamhet. År 1882 blev Barratt godkänd som lokalpredikant. Vid
årskonferensen i Kongsberg 1889 blev han ordinerad av biskop Charles H Fowler.
Under perioden 1889–1906 verkade han som metodistpredikant i Oslo. Barratt
1942, s 7, 14-22, 45, 63.
Barratt 1942, s 79.
336 Wagnsson 1889, s 21-22.
337
De två inomkyrkliga väckelserörelser Wagnsson i detta sammanhang uttalar sig om
var Lutherska Evangeliiföreningen i Finland och den laestadianska rörelsen.
338 Wagnsson 1889, s 25-30.
127