Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

I den tillväxande Helsingforsregionen hade metodistpredikanterna i mån av
möjlighet på olika sätt försökt hjälpa nödställda mänskor som de mötte i församlingsarbetet.
Ett privat sjukhem etablerat redan vid sekelskiftet var ett
exempel på försöken att lindra den sociala nöden. Under 1910-talet fortsatte
detta hjälparbete. Hemmet för värnlösa barn, eller oftast kallat ”Hurtigs barnhem”,
grundades år 1912 i Grankulla. 870 Inititativet till skapandet av detta
barnhem togs av Karl Hurtig871 , som sedan år 1904 var predikant i den
svenska metodistförsamlingen i Helsingfors. 872 Karl Hurtigs son, Mansfield
Hurtig, skildrar bakgrunden till barnhemmets grundande på följande sätt:
Det var skärtorsdagskväll, 1908, när pastorn satt vid en medlems dödsbädd. Hon var
en ung änka, som haft ett tungt och prövosamt liv att leva. Nu var hon visserligen
redo att bryta upp men hon oroades för hur det skulle gå med hennes fyra minderåriga
flickor, som snart skulle stå föräldralösa, helt ensamma i världen. Där lovade
Karl Hurtig att han på något sätt sätt skulle sörja för dem – och hon kunde dö
i frid. Det ordnades provisoriskt för dem, men där föddes tanken på Barnhemmet. 873
Karl Hurtig kunde inte genast år 1908 förverkliga sina planer på ett barnhem
för de fyra ovannämnda flickorna och andra föräldralösa barns behov. Men
en större donation år 1910 gjorde att planeringen kunde fortskrida. Villasamhället
Grankulla som då ännu tillhörde Esbo kommun valdes som placeringsort
för barnhemmet bland annat pga de goda kommunikationerna som järnvägen
erbjöd in till Helsingfors. Vidare ansågs Grankulla ha ett hälsosamt
870
871
872
873
Elfgren 1967, s 5-6; Stenberg 1986, s 55; Växby 2002, s 1.
Karl Jakob Hurtig föddes år 1870 i St Petersburg. Han växte upp i Oskarshamn,
där han även under ungdomstiden kom i beröring med metodismen. Efter studietiden
vid Teologiska skolan i Uppsala fick han år 1895 sin första utnämning till Skruv
och Emmaboda. Till Finland kom han år 1904 från Stockholm. I över 40 års tid
kom han att utföra en mycket betydelsefull gärning i Helsingforsregionen. Han dog
i Helsingfors år 1947. Ekholm, H 1971, s 63-64; Wanqvist 1968, s 99. Sonen
Mansfield Hurtig har skrivit en biografi över fadern Karl Hurtig. Hurtig, M 1972.
Elfving 1984, s 26-27; Hurtig, K 1909, s 68.
Hurtig, M 1972, s 120.
291