Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

Metodismens spridning till Dalsbruk följde i mångt och mycket samma principer
som vi genomgående sett inom ramen för denna undersökning. Metodismens
etablering i Dalsbruk hade en frikyrklig förhistoria. Dalsbruk var ingen
stad, men orten kunde definitivt inte heller betecknas som typisk landsbygd.
Dalsbruk, som utgjorde en del av Dragsfjärds kommun, var en utpräglad
bruksmiljö. Metodismens historia i Dalsbruk är förknippad med brukets
historia. Stina Nygård undersökte inom ramen för sitt pro gradu-arbete år
1988 Dalsbruksmetodismens historia. 901
Dalsbruks järnverk ägdes åren 1890–1893 av ett frikyrkligt affärskonsortium.
902 Detta gav i sin tur impulser till att en frikyrkligt inspirerad nykterhetsförening
grundades i Dalsbruk år 1896. Verksamheten inom denna förening
var livlig i bara något års tid i början av 1900-talet. När Dalsbruks friförsamling
bildades år 1909 övergick den frikyrkliga aktiviteten i stället till denna
församlingsbildning. År 1922 upplöstes den frikyrkliga församlingen i Dalsbruk.
903 I detta skede hade de frikyrkligt engagerade i stället riktat intresset
mot den nya på orten fungerande metodistförsamlingen. Det hade alltså i
Dalsbruk, som på så många andra orter där metodismen etablerades i Finland,
funnits en tidigare frikyrklig närvaro bland annat i form av nykterhetsföreningsaktiviteter.
Men i fallet med Dalsbruk finns även en annan intressant aspekt.
Det fanns vid denna tid en medveten strävan inom metodismen att försöka
nå ut till landsbygden. På missionskonferensen i Vasa år 1911 antogs förslaget
att grunda ett inremissionssällskap. 904 Det är värt att notera att man
även på lutherskt håll vid denna tid umgicks med planer på bildandet av en
inremissionsförening. Den lutherska föreningen grundades ett år efter det me-
901
902
903
904
Nygård 1988.
Nygård 1988, s 1, 5, 9-14; Svedlin 1936, s 313-338. Bland delägarna fanns bland
andra Edvard Björkenheim och F W Lönnbeck. Svedlin 1936, s 313-317.
Nygård 1988, s 1, 20-39.
Elfving 1984, s 75-76; Årsbok Finland 1911, s 17.
299