Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

Karl Johan Lindborg, som var den första rikssvenska metodistpredikanten
verksam i Österbotten, berättar i sin självbiografi om upprinnelsen till sitt
missionsintresse för Finland:
Då jag nu fått verksamheten i S.[undsvall] tryggad ansåg jag mig ledig att börja på
annan plats, och Gud hade redan utvisat mig vägen. Jag hade nämligen i Sundsvall
kommit i beröring med finnar hvilka drefvo handel med finska matvaror. Det syndiga
lif de förde, uppväckte hos mig tanken att skynda öfver till de ”tusen sjöars
land” och förkunna det evangelium, hvilket lyckliggjort mitt hjärta, samt vinna själar
för himlen genom metodistkyrkans verksamhet och sålunda bidraga till att John
Wesleys ord: ”Världen är min socken” måtte gå i fullbordan. 339
Det fanns speciella orsaker till varför enskilda rikssvenska predikanter började
uppleva Finland som sitt personliga missionsfält. Lindborg hade haft sitt
personliga möte med ”syndiga” finländare i hamnmiljö. 340 Samtidigt skymtar
i Lindborgs beskrivning även det världsvida missionsperspektivet. Till bilden
hör att metodismen överhuvudtaget under slutet av 1800-talet var inne i en
expansiv missionsperiod i så gott som hela Norden. Finland var bara en del
av denna större missionsverksamhet. År 1853 hade Ole Peter Petersen fått
utnämning som den första missionären till Norge. Följande år fick John P
Larsson utnämning som missionär för Sverige med Kalmar som placeringsort.
341
När det gällde att sätta igång metodistisk verksamhet på olika håll i det lutherska
Norden var de språkliga termer man använde från nordiskt håll och
även från amerikansk sida mission och missionärer. Detta språkbruk skvallrar
om den bakomliggande motivationen och vilken syn man hade på de etablerade
lutherska kyrkorna i de nordiska länderna. Det fanns en djup ömsesidig
misstro i relationen mellan åtskilliga företrädare för de lutherska kyrkorna och
metodistiska missionärer i Norden under metodismens tidigaste tidevarv på
339
340
341
128
Lindborg 1910, s 9.
Årsbok Finland 1926, s 75.
Barclay 1957, s 957; Hagen 1961, s 53-54; Hassing 1991, s 26-27.