Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

mycket av den aktiva missionsverksamheten. Man försökte ännu en gång använda
Finland som ”språngbräda” in i Ryssland. Den ryska metodistmissionen
köpte en fastighet i Joensuu och tre predikanter stationerades på orten för att
bedriva missionsverksamhet över gränsen. Något gränsöverskridande missionsarbete
blev det inte fråga om, men en finsk metodistförsamling i Joensuu
blev det bestående resultatet.
Jag har tidigare även lyft fram Inger Furseths forskning kring metodismens
etablering på Østfold i södra Norge vid mitten av 1800-talet. Furseth har i sin
undersökning av den metodistiska rörelsen i Norge kunnat konstatera att metodisterna
till en början vann anhängare framför allt bland “haugianska” pietister.
Den nya metodistiska väckelsen följde alltså i en äldre pietistisk väckelses
spår. Den metodistiska rörelsen uppvisar vid sin etablering i Finland ett
liknande mönster. Det var redan tidigare väckta individer som visade intresse
för metodismen.
Den första ort i Finland där den metodistiska rörelsen fick ett visst fotfäste var
Kristinestad. De från Amerika hemvändande sjömännen Gustaf och Wilhelm
Bärnlund predikade i staden i slutet av 1860-talet. I huvudsak vann de sympatisörer
för sin metodistiska trosuppfattning bland troende som tidigare räknats
som anhängare till den evangeliska rörelsen.
När sedan de rikssvenska metodistpredikanternas inledde sin missionsverksamhet
i Finland under 1880-talet vann de anhängare främst bland troende
som tidigare varit engagerade inom den ännu så länge löst organiserade frikyrkliga
rörelsen. När K J Lindborg anlände till Vasa på sensommaren 1880
var det i den frikyrkliga kretsen kring systrarna Hellman som han först vann
insteg. Sålunda har jag kunnat visa att de första metodistförsamlingarna på
olika orter i Finland uppstod bland grupper av frikyrkliga. I Helsingfors och
Åbo lämnade medlemmar i de redan existerande friförsamlingarna sina några
år tidigare grundade sammanslutningar för att bilda metodistförsamlingar. I
Ekenäs hade den frikyrkliga rörelsen inlett verksamhet i början av 1880-talet,
men saknade predikant att stationera på orten på en mer permanent basis. När
315