Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

2.3.3 Bethelskeppsmissionen i New Yorks hamn
Av mera direkt avgörande betydelse för metodismens etablering i Norden än
de brittiska missionsinitiativen blev de kontakter med amerikansk metodism,
som skandinaver fick i USA. Genom sjömäns och emigranters förmedling
kom metodismen i dess amerikanska tappning att etablera missionsverksamhet
i Skandinavien. Kontaktytorna blev härvidlag många. Antagligen är inte
omfattningen och spridningsvidden av alla dessa emigranters religionsförmedling
känd. Klart är emellertid att den s k Bethelskeppsmissionen i New Yorks
hamn kom att spela en viktig roll. Via den kom ett stort antal svenska, norska,
danska och slutligen även finländska sjömän i kontakt med metodismen.
Den inverkan Bethelskeppsmissionen fick var av en sådan omfattning att den
förtjänar ett ingående studium. Den viktigaste förgrundsgestalten inom denna
verksamhet var Olof Gustaf Hedström 187 . Samtidigt måste man konstatera att
berättelsen om Hedström och Bethelskeppet med förkärlek lyfts fram på paradplats
inom den interna metodistiska historieskrivningen och därmed skymt
helhetsbilden. Biskop Odd Hagen menar att den skandinaviska metodismen
“had a nucleus in the Bethelship John Wesley in New York”, medan Mansfield
Hurtig och Björn Elfving i sin jubileumshistoriker talar om Bethelskeppet
John Wesley i New Yorks hamn som ”den nordiska metodismens vagga”. 188
Men som jag skall återkomma till längre fram, i avsnittet 2.3.4, finns det även
andra berättelser att berätta rörande den skandinaviska metodismens ursprung
i Amerika. Större beredvillighet till en modifierad historieskrivning fanns
relativt tidigt inom dansk och norsk metodism. Exempel på detta finner man
hos Arlow W Andersen som i sin The Salt of the Earth: A History of
Norwegian-Danish Methodism in America redan år 1962 skrev:
187
188
76
Olof Gustaf Hedström var född år 1803 i Tvinnesheda, Nottebäcks socken, i Kronobergs
län, Småland. Thunström 1935, s 9; Whyman 1992, s 3.
Elfving 1984, s 5; Hagen 1961, s 45; Hurtig, M 1968, s 16.