Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

År 1735 reste John Wesley över Atlanten till Georgia i Amerika i avsikt att
missionera bland indianer. De brittiska administratörerna i kolonin unnade
honom emellertid inte att ägna någon tid åt missionsverksamhet. I stället fick
han lov att slita hårt bland inte alltför fromma församlingsmedlemmar i den
anglikanska kyrkans ordinarie församlingsarbete i Savannah, kolonins huvudort.
En olycklig kärlekshistoria som ledde till rättsliga förvecklingar fick honom
att brådstörtat lämna Georgia och med en känsla av misslyckande återvända
hem till England. 42
Under seglatsen till Amerika hösten 1735 hade John Wesley och hans ressällskap
upplevt svår storm. Wesley hade då fruktat för sitt liv. På båten fanns -
även en grupp tyska herrnhutare som mitt i stormen bevarade både själslugn
och trosvisshet. Herrnhutarnas tro gjorde ett djupt intryck på Wesley. Även
under själva vistelsen i Georgia hade han kontakt med herrnhutare. I Savannah
fanns en av August Spangenberg ledd herrnhutarförsamling. John Wesley
tyckte sig i herrnhutarnas tro och livsföring se spåren av en ursprunglig biblisk
kristendom. 43
Väl tillbaka i London plågades Wesley under våren 1738 av starka religiösa
grubblerier. Hjälp i sin själsnöd fick han av prästen Peter Böhler och andra
vänner inom den herrnhutiska kretsen i den brittiska metropolen. 44 Vändpunkten
kom vid pass en kvart före nio på kvällen den 24 maj 1738. I dagboken
skildrade John Wesley den religiösa upplevelsen:
42
43
44
rade studenterna var den gudeliga klubben, bibelmalar och överloppsgärningsmännen.
Benämningen metodister hade funnits redan innan den användes för att beteckna
de religiösa studenterna i Oxford. I bröderna Wesleys fall dök den upp för
första gången ett par år in på 1730-talet. Heitzenrater 1995, s 38-42. Senare i livet
berättade Wesley att syftemålet med den heliga klubben var att man ville hjälpa
varandra att vara ”verkliga kristna”. Collins 1997, s 152.
Heitzenrater 1995, 56-73; Norwood 1974, s 25.
Heitzenrater 1995, s 58-61. För en presentation av den herrnhutiska rörelsen, se till
exempel Molland 1976, s 222-227.
Heitzenrater 1995, s 77-79; Higgins Matthaei 2001, s 199-203.
31