Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

325
326
tviflande: ”Jag har två gånger varit öfver till svenska årskonferensen 1870 och
1874 och begärt predikant till Finland men ej fått, så nu har jag förlorat hoppet.” 325
Tydligt är att det fanns en stor längtan bland de troende metodisterna i södra
Österbotten att få predikanter över från Sverige. När Karl Hurtig i fyrtioårshistoriken
har skrivit att Gustaf Bärnlund var ytterst svag när han för andra
gången reste över till Sverige för att begära om predikanthjälp, får man ändå
antagligen räkna med en lindrig överdrift i formuleringen. Skulle Bärnlund ha
varit ”ytterst svag” till hälsan torde han inte med dåtida kommunikationsmöjligheter
ha kunnat göra båtresan ända till Stockholm. Att Bärnlund var sjuklig
vid tillfället lär det dock inte råda någon tvekan om. Även Lindborg har
omvittnat Bärnlunds sjukdom i sin självbiografi. 326 Det faktum att denna sjukling
gjorde sig mödan värd att resa till Stockholm visar att motivationen var
hög. Tidigt nedtecknade uppgifter, hos Wagnsson i dennes Bilder från
Finland från år 1889 327 , alltså endast femton år efter Gustaf Bärnlunds resa
till Stockholm, berättar om Bärnlunds envetna kamp för att få metodistpredikanter
över till Finland.
3.3 Motiven för svenskt missionsintresse för Finland
Under 1800-talets senare del, vid tidpunkten för metodismens inbrytning i
Finland, var Finland att betrakta, åtminstone ur luthersk synvinkel sett, som
ett kristet land. Den officiella kyrkan hade verkat i landet i flera århundraden
och dessutom satte, som konstaterats ovan i avsnitt 3.1.3 olika lutherska
väckelserörelser sin starka prägel på olika delar av landet. Inte minst i Österbotten
torde detta ha varit fallet. Tor Krook ger en livfull beskrivning av det
Lindborg 1910, s 12-14.
Lindborg 1910, s 12.
327 Wagnsson 1889, s 40-41.
123