Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

missionens verksamhet. 53 Inom metodistisk terminologi i Norden finns många
fler exempel på direkta översättningar från språkbruket inom den anglosachsiska
metodistorganisationen.
Den metodistiska rörelsen spred sig med början under slutet av 1760-talet
från England vidare till Amerika, 54 där den på många sätt kom att utvecklas
till en motpol till den äldre kalvinistiska väckelsen. Av geografiska och politiska
orsaker uppstod det därmed två olika grenar av den metodistiska rörelsen,
en brittisk och en amerikansk gren.
Metodismens grundare John Wesley lämnade aldrig den anglikanska kyrkan.
Först efter att John Wesley i mars år 1791 hade dött i den höga åldern av nästan
88 år lämnade de brittiska metodisterna den anglikanska kyrkan och grundade
ett eget kyrkosamfund. 55 Men redan medan Wesley ännu levde hade den
kyrkopolitiska situationen blivit ohållbar för metodisterna i Amerika. De amerikanska
kolonierna hade förklarat sig självständiga. I och med revolutionen
blev de amerikanska metodisterna utan sakramentsförvaltning, då de anglikanska
prästerna flydde. Det blev farligt att ha någon som helst koppling till
den anglikanska kyrkan. Bland annat pga John Wesleys direkta uppmaning
till kolonierna att förbli lojala gentemot den engelska kronan fick de amerikanska
metodisterna lida både spott och spe, till och med direkt förföljelse. 56
Engelsmannen Francis Asbury hade av John Wesley blivit sänd som predikant
till Amerika år 1771. Han var den enda engelska metodistpredikanten som
hade stannat kvar där under hela självständighetskriget. När förhållandena
53
54
55
56
Uttrycket ”stående kommittéer” kom givetvis från engelskans standing committees.
Exempel på ”stående kommittéer” inom den finländska metodismen finns från
missionskonferenserna i Åbo år 1909, St Michel år 1910 och Vasa år 1911. Årsbok
Finland 1909, s 5; Årsbok Finland 1910, s 4; Årsbok Finland 1911, s 6.
Norwood 1974, s 65-69.
Heitzenrater 1984 b, s 163; Kellogg 1893, s 126; Kirby 2000, s 35-37.
Norwood 1974, s 82-93.
35