Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

erna. Detta kan utgöra en delförklaring till den svaga metodistiska etableringen
på landsbygden, men det fanns även andra orsaker. Ytterst få av de rikssvenska
metodistpredikanterna gjorde några mer allvarliga försök att nå
landsbygdsbefolkningen. Skillnaden i relation till den baptistiska rörelsens
starka etablering på landsbygden framför allt i Österbotten är uppenbar. Man
skulle eventuellt kunna anta att metodistpredikanternas uppväxtbakgrund i
rikssvenska stads- och bruksmiljöer gjorde dem mindre benägna att bedriva
verksamhet, och sannolikt även mindre framgångsrika i missionsarbetet, bland
den finländska allmogebefolkningen. Då jag i min undersökning kunnat
fastställa uppväxtmiljö och social bakgrund hos endast drygt hälften av de 42
predikanterna, kan inga säkra slutsatser dras på denna punkt. Pionjären K J
Lindborg bedrev tidvis en relativt omfattande predikoverksamhet i typiska
landsbygdmiljöer i Närpes, Sibbo och på Åland. Lindborg samlade vid besök
i dessa trakter grupper av intresserade åhörare till andliga sammankomster,
men intresset räckte inte för några långlivade församlingsetableringar. I Brödtorp
i Pojo, västra Nyland, blomstrade den metodistiska verksamheten för en
tid under 1890-talet. Men Brödtorp var ingen typisk landsbygdsmiljö. Denna
metodistförsamling grundades och fungerade bland de anställda vid Brödtorp
gård. Initiativet till denna verksamhet hade inte heller tagits direkt av någon
av predikanterna. Den drivande kraften bakom metodismen på denna ort var
en rikssvensk lekman. I Dalsbruk på Kimitoön i Åboland uppstod i början av
1920-talet en metodistförsamling i ett område som strängt taget var en landsbygdssocken.
Men Dalsbruk var en utpräglad bruksmiljö, och metodismens
historia på orten är förknippad med bruket och dess verksamhet. De enda metodistförsamlingarna
i mer typisk landsbygdsmiljö uppstod i Ylistaro i finska
Österbotten, i Vuoksenlaakso i Viborgsregionen och i Skaftung nära
Kristinestad. Dessa församlingar måste ses som särfall vilka inte motsäger
helhetsbilden av metodismen som en utpräglat urban religionsform i Finland.
Den begynnade emigrationen både gynnade och hämmade metodismens framväxt.
Under 1890-talet började finländare i allt större mängd emigrera till
Amerika. Tydligt är att sambandet mellan den metodistiska rörelsen och Ame-
321