Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

140
141
142
143
60
... the preachers interpreted their work as part of a grand plan which had ultimate
significance. 140
I synnerhet vid jämförelse med baptistiska samfund kan man märka den starkare
uppskattning av ämbetet som finns inom metodismen. Björn Elfving ger
i sin jubileumsskrift uttryck för pastorernas avgörande roll inom kyrkans verksamhet.
Han framhåller vidare att arbetet alltid har varit underställt pastorerna,
trots att olika styrelser och kommittéer valts att leda verksamheten. 141
Nils G Holm uttrycker något i samma stil i skriften Finlandssvensk frikyrklighet:
I Metodistkyrkan äger prästen och biskopen speciell myndighet medan predikanter
och föreståndare i de övriga [frikyrkorna] inte har någon annan auktoritet än den
andliga. 142
Under hela den tidsperiod som detta forskningsarbete omfattar såg den metodistiska
prästvigningen ut som den anglikanska. En pastor vigdes först till diakon
och därefter, tidigast inom två år, till äldste. Först i och med äldsteordinationen
hade prästen fullständiga pastorsrättigheter, till exempel döpa och
förrätta nattvardsfirande. John Wesley ifrågasatte aldrig det anglikanska systemet
med prästordination till tre olika ämbeten, diakon, präst och biskop,
men han tillskrev inte dessa ämbeten någon absolut auktoritet. Endast skriften
ägde absolut auktoritet, enligt Wesley. 143
Sammanfattningsvis kan konstateras att det i särklass viktigaste inslaget i det
metodistiska prästämbetet var predikouppdraget. Detta uppdrag var så viktigt
att man egentligen hellre talade om metodistpredikanter än om metodistpastorer.
Kallelsen till predikoämbetet togs på stort allvar både bland dem som
fungerade i denna kallelse och bland dem som hörde till de trogna åhörarska-
Campbell 1988, s 103.
Elfving 1984, s 59.
Holm & Sandström 1972, s 31.
Campbell 1988, s 58-59, 64-65, 96; Harnish 2000, s 25.