Rikssvenska metodistpredikanters betydelse för ... - Doria

leby med förfrågan om återbesök i denna stad. Han beslöt sig därför för att
göra, som han själv säger, en andra missionsresa till Gamlakarleby. 384 Predikoverksamheten
fick nu ännu större gensvar än vid det första besöket under
hösten:
Då jag framkom stodo nästan alla hus öppna för mig och en sådan andlig rörelse
uppstod, som jag aldrig annars varit med om. Hela staden blef uppväckt och de som
ej voro för saken kände sig likväl kraftigt tilltalade t. o. m. underbara drömmar hade
åtskilliga haft, hvilka tydde på min verksamhet. Det var i sanning en besökelsens tid
på denna plats. Innan jag reste ansåg jag det bäst att sammansluta de nyomvända och
uppteckande 75 namn. Vi hade haft möten både morgon och kväll för fullt hus i 3
veckors tid. 385
Lindborgs uppgifter om god framgång i predikoverksamheten i Gamlakarleby
finns bekräftade av icke-metodistiska källor. Systrarna Maria Sofia Sipola och
Brita Johanna Byskata berättade för Tor Krook vid en intervju (1926) att det
laestadianska bönehuset i Gamlakarleby vid något tillfälle i början av 1880talet
skulle ha upplåtits för Lindborgs verksamhet. Enskilda laestadianer
övergick till den metodistiska rörelsen. 386 Systrarna Anna och Ida Schroderus,
döttrar till den lutherske pastorn Jakob Schroderus, berättade i ett sammanhang
för Tor Krook följande:
När Lindborg predikade, strömmade mycket folk till, emedan det nu var något nytt
i framställning med personlig syftning. Många kommo till väckelse och tro. Detta
torde ha varit 1883. Kapellanen Lundenius var ingen partimänniska. Mild och
384
385
386
140
Ekholm, T 1933, s 14-16; Lindborg 1910, s 34-35.
Lindborg 1910, s 36. Ett brev skrivet av Lindborg, daterat 28.4. 1883 i Vasa, i vilket
han berättar om den nya verksamheten i Gamlakarleby publicerades i Chicagotidningen
Sändebudet i juni 1883. Sändebudet (Amerika) 11.6 1883, s 5.
KFNA Nykarleby, TKS, Uppgifter från Gamlakarleby stad 1926, Intervju med
Maria Sofia Sipola (född 1852) och Brita Johanna Byskata (född 1855). Laestadianerna
upplevde en visst mått av frändskap med metodisterna. Detta framgår till
exempel av det faktum att Johan Raattamaa (1811–1899), ledargestalt inom den
laestadianska rörelsen, brevledes uppmanade laestadianerna i Amerika att gå till
nattvarden hos metodisterna ifall det inte var möjligt bland närmare trosfränder.
Vanhinten kirja 1956, s 94. Raattamaa efterträdde L L Laestadius som ledare inom
den laestadianska rörelsen. Murtorinne 2000, s 132-134.